Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trumhinnorna! Under en veckas tid! Många ville upp
ur skyttegraven och rusa fram mot den franska
ställningen. Det blev nästan myteri ibland.
— Måste ni skjuta någon?
— Jag berättar intet, men prästernas helvete är en
barnlek mot det vi genomlevde. När vi äntligen
avlöstes hade jag av etthundrafemtio man bara nio
kvar, ruiner av människor.
— Och nu skall ni tillbaka dit igen?
— Ja — men nu har jag i alla fall fullgjort mitt
uppdrag. Om ni visste vad en liten vänlighet kan
åstadkomma mycket! Den här musikern, en liten klen,
men seg figur, stod alldeles ensam i världen. Han
hade varken far eller mor i livet, inga syskon och
inga släktingar som brydde sig om honom. Och så
kommo era två cigarrlådor från Heidelberg! Äntligen
hade han känning av någon som tänkt på honom! Han
blev lycklig och vi rökte hans fina cigarrer, ty han
var ovanligt frikostig. Och han talade mycket om
Stockholm och om er. Men ni kände ju inte varandra,
ni visste inte en gång om hans existens. Detta är väl
tragik! Men ni har gjort en människa så lycklig som
man kan bli i en skyttegrav. Han visslade
kungssången mycket konstnärligt och »Ack Värmeland, du
sköna». Ni kan tro att det lät litet egendomligt i vår
situation. Men trumelden tålde han inte, den tog för
mycket på nerverna och han hade inte ett dyft av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
