Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först när vi passerat frihetsstatyn gick jag upp på
bryggan till kapten Hjortdahl och bad att få tala
med honom privat. Vi gingo in i hans salong och jag
berättade sanningsenligt hur det stod till. Jag
inbillade mig att mitt fall skulle intressera honom som
gammal blockadbrytare.
— Du måste hjälpa mig, och du kan om du vill!
— Nehej, min gubbe, på din byk vill jag inte ha
någon trasa med. Du bör förstå, vad jag riskerar.
Och jag är det svartaste fåret av alla skeppare på
Atlanten — nej tala inte med mig om saken mera.
Basta!
Jag hade verkligen glömt en lysande historia om
Hjortdahl. På en av hans sista resor hade båten varit
laddad med farliga ting. Man närmade sig Kirkwall
och den rayon, där man hade att vänta de
kringströvande engelska hjälpkryssarna, som underkastade
passagerar- och handelsfartyg en högst rigorös
undersökning. Då radierade Hjortdahl ut i rymden:
S—O—S! S—O—S! Han hade kopporna ombord och
ville ha ögonblicklig hjälp.
Men engelsmännen ville inte hjälpa utan bådo
honom dra så långt vägen räcker. Han begärde inte
bättre.
Men ett sådant trick lyckas endast en gång och jag
förstod, varför jag icke hade någon hjälp att vänta
av upphovsmannen till ett så makabert skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
