Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag C’cfc a*t aöka lugn hot en i nästa gård;
Det lugnet blcf en räfst, som fant mig nu för hird.
Det var oändligt grymt hvad fabeldjuren sade,
Dä dc sin herres fel hans ömhet föreläde >
Der borde rinna tröst i skurar ntan prut;
Hvad hårdt att straffa den, som straffad ir förut!
Jag bordt hvart enda ord försochra och förmildra:
Jag bordt min tafla väl, men utanfargor, skildra:
Der jag ett fel bclett, der borde jag berömt;
Allt skulle vara matt, att kunna vara ömt.
Af känslor utan tal jag ej en enda kände.
Der söngs om torra regn, om eld som icke brände.
Ur dårhus för en klok och sjukhus för en frisk
Jag gick, att ej förgås af allt det myckna slisk.
Men var nu då väl allt med häckla och med klandra?
Jag lemnat en och två, att råka ut för andra.
Jag stötte på en man strazt vid den nästa port,
Som drog mig hem till sig, att granska hvad jag gjort.
Det var en svåra lärd och närmast till förlåsen,
Som svällde, lik en deg, väl pöst och länge jäsen,
Och klibbig lika så vid allt hvad ban kom åt:
En florsigt utaf gräl, en fcarrborr i försit:
Här var för Rhetorik på ingen nåd att tänka,
Jag vet ej om det var att granska eller dränka:
Det var ett logiskt djup, ett metaphysiskt haf,
En afgrund af förnuft, der snillet gick i qvaf.
Mitt samtal mellan djur gaf honom att arbeta:
Han syntes mig så djupt i hundasjäten leta:
Allt kände han så visst, som löser denna knut,
Att snart man kunnat tro, han varit hund förut.
Jag ingen ting bevist, ej städat upp det hela:
Ej ens i skeflan lärt att foga och fördela:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
