Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du märker, fast för sent, din dårskaps dryga del«’
Du blygs och stiger upp, och tröstar dig tör hända ,
Men hyad du redan gjort, har ingen återyända,
Ditt fel förblifver fel.
Du kan med ingen ting en fläckad ära tyätla,
Ej fa med någon konst en tappad frejd till rätta:;
Det blir ett evigt ärr, der lastens klinga slår.
Hvad har du ej för dyrt i lifvet att bevaka,
Din ära och din tid! De komma ej tillbaka,
Här någondera går.
Se der en Bruti son, hur han sitt brott beklagar:
Glöm, Rom, ett ungdomsfall, förmildra dina lagar,
Glöm hvad dig Sylla gjort, han blef dock ändtlig god.
Lät dem en ångerflod till sin förening ösa;
Men minnet plåpas ej, och ingen flod kan lösa
En stelnad droppa blod.
Gör ogjordt hvad du kan med sorg och klagosånger,
Gjut öfver dina fel med tårar och med ånger:
Din bättring som ett glas dock genomskinlig är.
Man genom källan ser det grus som bottnen hyser:
Diu ursäkt är ett flor, der felet genomlyser,
Hur insvept du det bär.
Du vill med mörkrets hjclp som multna stubbar
glimma:
Din hemlighet är moln, din skrymtan är en dimma;
De fly, du står förrådd, vill undan, vet ej hvart:
Din höghet och din magt blir dina lustars faste;
Men lustan är en eld, och ur palats och näste
Det röker lika svart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
