Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
All väg att öka sitt är honom lika gill:
Han skadar och gör ondt och smickras än dertUl.
Han tar med maklig köld nr sjelfva. nödens koja
Den ståt, det öfverflöd, som tarfvas till att stoja:
- Det stojet gnyr allcn med återskall af rop,
Likt barn, som visa fröjd kring glittret i en grop;
Ty hvad den dumma rör och hvad den galna diktar,
Allenast de ha magt, till efterföljd forpligt ar.
Så blir all dygdclön på vekligheten tömd;
Så lefver hon förnöjd, beundrad och berömd.
Ja, inuti sin död, den hon ej mägtar kufva,
Hon likväl stolt förgås i ramlet af sin grufva:
Likt ett, alltöfver prydt, men förolyckadt vrak,
Som bär en last af guld och stöter på med brak.
Ännu med detta stoft det köpta nit skall fjäsa:
’ Man får om dess förtjenst förgyllda sagor läsa:
Än ryktet, sjelft förfördt, ej tror sig säga nog;
När detta dock förslår; Här ligger en som dog.
Är den, som öfvar godt, då född tiU idel smärta?
Är det ett syndastraff att fått ett bättre hjerta?
Kan oskuld vara brott? Hvad, himmel! har han gjort,
Att sjelfva lasten får hvad honom vederbordt?
ilon nöjen uti mak, han omsorg under möda:
Hon ofta märglar ut den han tar an att föda;
Hon derför har beröm, han ända till förakt.
Hon herrskar... Nej, jag leds vid hvad jag redan sagt.
Men är dock, som det syns, han skapt att sig förtära?
Att på sin ädla stam en doglös mossa nära?
Han ensam utan lön, han ensam utan Iof,
Han verksam, mera glömd, än den som bara sof.
Min Mor! i detta skick är han för mig försvunnen:
Snart aUestädes sökt och ingenstädes funnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
