Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad fler och slörre djur, åu de, pi råra diskar?
Jag för det rikets magt en annan vördnad lärt.
Jag såg ur djupets vida salar
En understor monark för föga mindre hvalar i
Hvad lejonet, som kung, är föga ting mot den!
De stolta skepp sig ödmjukt undankrökte.
Jag tror, han någon hämd på solens höjd försökte i
lian hof en flod i skyn-, och flod på floder ökte;
Men fåfängt: allt föll aed igen,
Och braket, som jag tror, i bergen varar än.
Men annat ljud mig dädan kallar.
Det surrar och det gnyr, det ramar och det skallar,
Det var ock qvitter deribland,
Men oljud, skrän och gnäll der hade öfverhand.
Hvad gruflig svärm mig kommer alt förgöra!
Så skrek min liäpna mun, bedragen af milt öra.
En olåt straxt invid ur busken trängde fram:
Nu dör jag! — Hvi så rädd? — Det var det spaka
lam.
Jag bildar, som det skulle vara,
Om jag ej kände djur af mer än hvad jag hört:
Så snart en sommarsting med sus min panna rört,
Jag hisnat för en löjlig fara.
Okunnoghet är fruktans mor,
Hos den, som ej år feg i blodet.
Att våga blindt för namn af stor,
Beviser dårskap mer än modet.
J djur! jag ömkar eder röst:
Er minsta del fått böjlig tunga;
åfen när ur hård metall de pinta väder sjunga,
Så går ert hårda språk helt fritt ur ömma bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
