Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min trogne hand, du skänk af denna dag,
Som kom med barnslig låt ock mina händer slekte,
Som murrade på skämt och småbet när du lekte,
Och ömkligt föll till fot vid fruktan för ett slag!
Du såte vän i mina plågor,.
Som ej med lyckans nåd ditt sinnelag förbytt!
I fall du skällt, kanske jag flytt,
Om ej mitt öga märkt ditt ögas fromma lågor.
Du äger tusen sätt att tolka och behaga,
Jag läst i hvarje blick hvad hjertats mening är:
Du fägnar mig, du blygs, du längtar, du begär,
Och kan dig ömkansvärdt beklaga.
Jag såg en annan tid hvad eld ditt hjcrta bar:
Kan man af hjeltar mer begära?
Han glömde sig för mitt försvar,
Blott, blott min räddning var hans ära.
Du står härhos. O, finge jag dig skåda!
Men gör jag ej förmycket af ett djur?
An yfs dn, stolta kreatur,
Som står för minsta kräk i våda!
Han, som oss skapta ting ur samma intet tog,
Och gjorde hvart till hvad han ville,
Han på sitt händers verk sin gudapregel slog:
Om denna lyser mer i ditt förlänta snille,
Så har dock öfver allt naturen värde nog.
Du tror dig Kung i den naturen:
Du är dock blott en länk i samma kcd med djuren,
Kn länk af bättre slag i ked med alla slag.
Han, som ger verldcns rymder lag.
Har nppfört till sia thron af alla ting en trappa,
Från groft till mera fint. Hvad kan dervid du tappa,
Som fått ditt rum tå högt af blplt hans välbehag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
