Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, att hon, sjelf så hög, sin höghet så förringar!
När Skaparn så på oss här liksom slösat har;
Hvad tro han måtte ha till innanrede qvar,
Om veriden i sitt sköt har flera jorderingar?
Det har hon, lofvadt du mitt öga!
Ack, nej, ej dn: ej detta fynd var mitt;
Nej, lofvad vare Han, som lånt och tagit sitt,
Och döljer sig bakom det höga!
Men fast för dödlig syn han moln och dimma b;r,
Den dimman dock ett flor för tankens öga är.
Jag all den långa tid i fnll förtjusning stått:
Jag slutar, den var lång, af hvad jag skönja hunnit,
Ty stunden oförmirkt förrnnnit,
Då dagen från sin thron en hop af trappor gått,
Och var den porten ganska nära,
Der han far in i Thetis slott.
Hit flöt hans hela hof, att släp och himlar bära
Och lysa, sin monark till ära.
Ku hvar en galadrägt af glesa skyar bar,
Der glansen af agat bland guld och rosor spelte:
Den blanka silfverduk, den purpurn genomskar,
1 vågor mellan flöt och sig i flammor delte
Bland hopen, der monarken var,
Som, alltsom tåget gick, var ömsom skymd och klar,
Med något mindre blixt, men klarhet utan like.
Att åse prakten af sitt rike,
Han sjelf en liten stund i loppet stilla hlef,
Då midt emot en flock åt höjden klef,
Som likt en nltarrök sig kring det vida bredde :
De stänkte något svalt, likt äkta pcrlor gjordt,
Bland hvilket sig en hvälfd och vidsträckt äreport
1 blicken tusendfargad tedde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
