Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som med Monarken sjelf försvann;
Men luften än en itnnd af fröjde-cldar krann.
Jag stod, att sc kvad skulle handa.
Så tyst, tom veriden rundt oukriug,
Ocb tyckte mig till slut ej märka någon ting,
Om icke ljusets återvända :
Då småningom och långt ifrån
Små gnistror här ur skyn begynte titta,
Så blanka ocb så st röd t, somlstim ur vägen spritta,
Ocb åter fly bland säf och strån.
Men skymtet växte till, de ock, allt mera oiira:
Allt öfver dagens hvalf sitt herravälde tog,
Der sig af duukelblått en mantel öfverdrog,
Den straxt Zcphirens fläkt från töcknar kom att skära.
Det var ej gnistror, som de syntes,
När detta underspel begyntes;
Det Sömnens Drottning var, den un så dystra Natt,
Som kom med facklor och drabanter,
Och öfver allt sin kungadrägt besatt
Med strödda smyckeu af briljanler.
Hon sjelf i molnet, som jag menar,
Ett präktigt bloss för spira bar,
Eli’ kanske det en mask för hennes anlet var
(Han lätt pä sådant håll i mörkret vilse tar),
Jag gerna mig derom förenar;
Ty hon skall bruka gå förklädd,
Och ha sin stura ro i skämt och yra lekar:
Hon ler och gör den fega rädd ,
Med spöken af en skymt och uggelskrän ur ekar:
Hon lofvar ganska rnndt den usla på sin bädd,
Hvad dagen honom sedan nekar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
