Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankfurt am Mayn.
157
Den ytterst öfverraskacle presten svarade: "Men, hr grefve,
jag tror mig veta, att ni är och sedan lång tid tillbaka varit
g®"
"Jag har varit det, men är det icke mera."
"1 så fall", genmälde presten, "ber jag hr grefven förete
den handling, som lagligen styrker er äktenskapsskilnad."
"Huru, min herre, skulle icke mitt ord, min försäkran göra
tillfyllest?"
"Jag ber hr grefven gunstigt betänka, att det icke är mig
tillåtet att i en sak af denna vigt handla utan på grund af
lagliga skriftliga akter."
Gustaf Adolf, högst otålig öfver detta oväntade hinder, gaf
fritt lopp åt sitt missnöje. Vandrande med stora steg fram och
tillbaka i rummet, sökte lian både med lock och pock, ehuru
förgäfves, förmå presten vika från sitt beslut.
Då Gustaf Adolf slutligen såg, att någonting måste göras
för att besegra den motsträfvige, öppnade han sin skrifbyrå,
der han länge letade bland sina papper, och framtog slutligen
en skrifvelse, som han lemnade till presten med orden: "Läs,
får ni se!" Det var ett egenhändigt bref från drottning
Fredrika. Vid genomläsandet deraf började tårar rinna på den
andlige mannens kinder, tårar af beundran och djup rörelse.
Drottningen hade skrifvit till sin gemål: "Som maka och
mor har jag funnit min lycka i vår förening. De missöden,
som drabbat oss, hafva aldrig förmått utplåna dessa känslor ur
min själ. Religion och pligt, likasom mitt hjerta, bjuda mig
än i dag att älska er till sista ögonblicket af mitt lif, och jag
skall aldrig upphöra att göra det. Det beslut, ni förkunnar
mig, liar på det högsta upprört mig, och jag liar mottagit det
med känslor af den djupaste bedröfvelse. Hvad har jag då
gjort, för att blifva så grymt straffad? Min sorg är så djup,
att jag ber Gud göra ett slut på mina dagar för att icke öfver-
lefva den smärta och den skymf, som vänta mig–Ni vet,
att min kärlek för er är mäktig af de största uppoffringar;
ocli om er framtida lycka ovilkorligt fordrar vår
äktenskapsskilnad, skall jag äfven underkasta mig detta sista offer af en
aldrig vacklande hängifvenhet. Min enda tröst skall blifva
den, att veta er vara lycklig, och jag skall aldrig upphöra att
följa er med mina välönskningar och min kärlek."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
