Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankfurt am Mayn. 158
Återlemnande brefvet i Gustaf Adolfs händer, yttrade den
andlige:
"Jag ser häraf, huru innerligt drottningen älskar er;
hennes hjerta och karakter äro öfver allt beröm! Tror ni, att
den person, ni går att äkta, älskar er af hjertat, att hon kan
göra er lycklig och ersätta er förlusten af en så förträfflig
qvinna, som drottning Fredrika?"
"Derom är icke fråga, min herre! Jag har kallat er för
att genom ert biträde få min vigsel verkställd."
"Må vara, hr grefve! Men värdes tillåta, att jag äfven får
tala ett ord med er tillkommande brud, för att göra mig
underrättad, om hennes bifall är frivilligt. Kanske kan jag
dermed äfven göra er en väsendtlig tjenst genom att utröna, om
hennes känsla för er är sådan, den bör vara."
Gustaf Adolf ville genast inkalla henne, men presten
begärde och erhöll tillstånd att enskildt tala med henne. Gustaf
Adolf öppnade sjelf dörren till hennes rum och införde presten.
Denne fann sittande vid ett litet bord en ung grisett,
sysselsatt med någon sömnad. Han helsade henne vänligt. Hon
steg upp och besvarade lielsningen på ett sätt, som erinrade
om en tjenares ödmjukhet inför sin herre.
Den aktningsvärde presten, som genast fann hvad slags
person han hade framför sig, talade till henne med
öfvertygande allvar, bad henne noga betänka det steg, hon var färdig
att taga, och föreställde henne, att hon säkerligen skulle blifva
lyckligare om grefven, i stället att förmäla sig med henne, ville
gifva henne en hemgift och derigenom sätta henne i stånd att
göra ett giftermål mera afpassadt efter hennes stånd, o. s. v.
"Ack ja", svarade flickan okonstladt, "om han det ville,
skulle jag anse det lyckligare för mig!"
Då presten meddelade Gustaf Adolf dessa flickans ord, ville
han icke tro att det var sant. Han inkallade den stackars
flickan och frågade, om hon verkligen fällt ett sådant yttrande.
Hon svarade stammande: "Jag trodde, att sådan var er
afsigt –f
Gustaf Adolf gjorde henne förebråelser, men hon förstod
så väl använda sina tårar och böner, att lion fick förlåtelse,
och att presten ensam fick uppbära grefvens förtrytelse.
Då presten sålunda fann sin närvaro både obehaglig och
gagnlös, aflägsnade han sig, glad att för så godt pris slippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
