Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
London.
1.824 angående likställighet af engelska och svenska fartyg i
afseende på in- och utförsel-afgifter för varor, samt
sjöfarts-afgifter; samma år d. 24 Nov. slöts en traktat till slafhandeln
afskaffande; 1826 en handels- och sjöfarts-traktat; 1850 en
post-konvention; 1855 en traktat till betryggande af de
förenade rikenas integritet.
Siaren Emanuel Swedenborg anlände till London första
gången år 1710. Vid denna tid var en sträng karantän påbjuden
för svenska skepp. Swedenborg, sannolikt okunnig derom, gick
i land; men kom för denna öfverträdelse i största fara att
blifva hängd, såsom han sjelf berättar i sitt "Itinerarium". År
1745 utgaf han i London, under ett förnyadt besök derstädes,
tredje delen af ett stort verk, kalladt "Djurriket11. Detta var
det första arbete, som han lät trycka derstädes. Sedermera
utgaf han, under sin vistelse i denna stad, icke mindre än 25
olika arbeten. Det var här, som Swedenborg i medlet af April
månad nyssnämnda år hade sin första uppenbarelse.
Förhållandet dervid är omständligast och trovärdigast beskrifvet af
hans förtrogne vän, Robsahm, tjensteman vid Riksbanken i
Stockholm, hvilken anför Swedenborgs egna ord: "Jag var i
London och spisade sent middag i mitt vanliga spiscjvarter, der
jag hade förbehållit mig ett rum, för att deri efter behag kunna
tänka öfver naturvetenskapliga föremål. Jag var hungrig och
åt med stor appetit. Mot måltidens slut märkte jag, att ett
slags skymning utbredde sig öfver mina ögon, och jag såg
kammargolfvet betäckt med de ohyggligaste krypande djur,
såsom ormar, grodor m. m. Jag blef deröfver bestört, ty jag
var helt och hållet vid mina sinnen och vid fullt medvetande.
Mörkret tog nu alltmer öfverhand, men försvann dock snart
åter, och jag såg nu i ett hörn af rummet en man sitta,
hvilken, helst jag var ensam, genom sina ord satte mig i
förskräckelse. Iian sade nämligen: ’Ät icke så mycket!’ Min syn
förmörkades nu åter, men återvände snart, och jag såg mig ensam
i rummet. En så oväntad förskräckelse påskyndade min
hemgång. Jag lät min värd intet förmärka, men öfvertänkte
ganska noga hvad mig händt, ocli kunde ej anse det soin verkan
af en tillfällighet eller af någon physisk orsak. Jag gick hem;
men följande natt inställde sig samme man hos mig ännu en
gång. Jag förskräcktes nu alls icke. Mannen sade: ’Jag är
Gud, Herren, verldens skapare och återlösare. Jag har utvalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
