Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
London.
303
dig att för menniskorna utlägga den Hel. Skrifts andeliga
mening. Jag skall sjelf för dig dictera, hvad du skall skrifva.’
Samma natt öppnades till min öfvertygning andeverlden,
helvetet och himlen, der jag fann flera personer af mina bekanta
ur alla stånd. Från denna dag afsade jag mig all verldslig
lärdom och arbetade blott i andeliga ting, i enlighet med hvad
Herren befallde mig att skrifva. Dagligen öppnade mig
Herren i det följande min själs ögon till att vid fullt vakande
tillstånd se hvad som föregick i andra verlden och att fullkomligt
vaken tala med englar och andar." Hos Pernetti tillägges, att
under synen på värdshuset mannen visade sig "i medelpunkten
af ett lifligt sken11 samt om natten "i ett klart strålande sken11,
hvarförutan anföres: "Ehuru skenet var ganska lifligt, väckte
det ej någon smärtande känsla i mina ögon. Herren var klädd
i purpur, och synen fortfor en fjerdedels timme." — Då
Swedenborg år 1758 skulle från London återvända till Stockholm,
och betingat sig öfverfart med kapten Dixon, var
kommerserådet Springer, aftonen före afseglingen, på besök hos honom.
I afsigt att i rattan tid kunna vara färdig till resan, gick
Swedenborg bittida till sängs, men Springer stannade qvar i
rummet utanföre, fortsättande ett samtal med värden. Det dröjde
dock ej länge, förrän de markte ett buller inuti kammaren;
och då de tittade in, ’sågo de Swedenborg, med armarne högt
lyftade mot himmelen och under häftiga rörelser med kroppen,
tala fort och lifligt, likväl utan att de deraf hörde mera än
slutet, som bestod i utropet: "Min Gud!" i detsamma han
nedfällde armarne. Nu inträdde de båda, frågande om han vore
illamående. "Långt derifrån", svarade S., "jag har endast haft
ett lifligt samtal med några himmelska vänner, och detta har
gjort mig helt våt af svett, så att jag behöfver ömsa linne."
Då alla hans saker redan voro förda ombord på skeppet, måste
värden låna honom en skjorta, och sedan ban pådragit sig
den, inslumrade ban och sof godt bela natten. Då ban om
morgonen nedkom på skeppet, visade sig Dixon bekymrad
deröfver, att S. icke medtagit någon resekost, ty han fruktade,
att den han hade ombord icke skulle vara tillräcklig; men S.
svarade: "Har ingen fara! ty i dag åtta dagar till, kl. 2 på
eftermiddagen, skola vi, med Guds hjelp, välbehållna ankra viel
Stockholms brygga." Sjöfolket hörde denna orimligt låtande
förutsägelse med tviflande löje, men erforo snart att den till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
