Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Sverige.
399
pastor Björk år 169? kunde yttra i ett bref, att svenskarne
lefde i större vänskap och enighet med indianerna, än med
sjelfva engelsmännen.
De indianer, med hvilka svenskarne kommo i beröring,
kallades af européerna Delaware-indianer. De bestodo dock
icke af en, utan af tio eller elfva stammar, bland hvilka
Mi-nequessar- eller Minesink-stammen var den, som visade våra
landsmän den största vänskap. Det var på den tiden icke
ovanligt, att svenskar gästade i indianens wigwam och att
indianer sutto till bords med svenska nybyggare. Den första
missionär, som för österns indianer förkunnade den kristna
läran, var en svensk, pastor .Johan Campanius, som i 6 år
oafbrutet arbetade ibland dem. Den första bok, som trycktes på
indianernas språk, var en af nyssnämnde lärare verkställd
öfversättning af Luthers lilla katekes, af hvilket ett exemplar
(tryckt i Sverige 1696 på både indianska och svenska) än i
dag förvaras å biblioteket i Filadelfia.
Många af indianerna ’började att med villiga öron lyssna
till kristendomens sanningar. Svenskarnes gudsfruktan,
redbarhet och öfriga dygder verkade mer än långa predikningar.
Flera af de svenska nybyggarne hade kämpat för trosfriheten
under hjeltekonungen Gustaf II Adolfs fana, och talet om hans
gudsfruktan, tapperhet och triumftåg genom främmande länder
hördes såväl vid indianhöfdingarnes lägereld, som vid härden
i nybyggarnes boning. Indianerna fattade, med ett ord, allt
större och större aktning för "det trofasta och tappra folket
från sn ölan det11.
Det fans dock bland "de vilda" en viss stam, som var
svekfull och mordisk. Dessa indianer, som af svenskarne kallades
för Platthüfvuden, "emedan deras hufvuden voro flata i kullen",
öfverföllo, dödade och skalperade "de hvita" på ett försåtligt
sätt och kunde icke vinnas genom skänker eller genom ett
vänligt bemötande. För att ej blifva af dessa öfverrumplade,
måste svenskarne förse sina boningshus med skottgluggar och
iakttaga den största försigtighet, då de aflägsnade sig från
kolonien. Acrelius säger dock uttryckligen, att ofvannämnda
indianer "stuckit sig in bland det öfriga sällskapet", och visar
på andra ställen, att Minequessar-stammen alltid var villig att
ställa sig på "de hvitas" sida. Hade det af svenskarne började
civilisationsarbetet fått oafbrutet fortgå och ej hämmats genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
