Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bom.
541
dessa må här endast omnämnas två, nämligen Fregeno och
Archimbaldus.
Den förstnämnde, Marinas de Fregeno, var italienare och
den "argaste girigbuk och folkskinnare", såsom biskop Göran
Wallin kallar honom. Han blef likväl sedan biskop i Camin,
der han ej var tåld, och i Greifswald blef han med spott och
hån samt stenar och orenlighet förföljd ända in i kyrkan. Han
for derefter till Rom för att klaga hos påfven och hoppades
att blifva kardinal för sitt lidande, men detta misslyckades;
dog af sorg häröfver och blef snöpligen begrafven. På
1460-talet vistades han på Gotland och sålde derstädes syndernas
förlåtelse. Till ersättning för de rikliga gåfvor han erhöll,
lemnade han ett stycke papper med ett vaxsigill under. Det
var saker som dugde den tiden, och för påfvemössan i sigillet
kysste man det. På papperet stod skrifvet, att man skulle få
utvälja sig en prest eller munk till biktfader, som en gång i
lifstiden och en gång i dödsstunden skulle förlåta dem alla
deras synder, jemväl de allragröfsta, undantagande mandråp
och tvegifte, samt göra dem fria från allt straff här i tiden,
och sedan i skärselden. Ja, de skulle hafva samma förmåner
som de, hvilka gjorde pilgrimsresa till heliga landet eller
till Rom.
När Fregeno for från Roma kloster på Gotland, tappade
han i fyllan sitt påfliga sigill, hvilket en bonde, jemnt 200 år
derefter, hittade i en åker i Roma socken, och då stod han
der med sina många aflatsbref, men utan sigill. Kommersen
upphörde således en liten tid, till dess han hunnit låta gravera
åt sig ett nytt sigill, som dock blef det förra något olikt. Att
mannen var en stor slarf för öfrigt, och att ingen välsignelse
följde med hans insamlingar i Norden för påfven Pius II, som
hitsändt honom, det finna vi- deraf, att han på återresan,
mellan Wismar och Lübeck, tappade bort sin penningeskatt, 4,240
rhenska gyllen, som en fattig hustru hittade, och hvaraf hon
och hennes man sedan länge lefde i bättre omständigheter.
Det öfriga, som Fregeno hade qvar, tog hertig Henrik af
Mecklenburg ifrån honom. — För att påfvarne skulle få skörda in
mycket penningar, hade biskoparne fått rättighet att bevilja
40 dagars aflat, och någon gång allrahögst på ett år, men
påfvarne förbehöllo sig att förlänga tiden i flera år och än
längre, samt för ansenliga summor förlåta begångna synder, äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
