Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härav synes, att den unga vetenskapen, sådan den i
detta nu framträder, innesluter den folkloristiska
forskningen samt mycket nära sammanhänger med etnografi,
språkforskning och kulturhistoria. Inom vart och ett av dessa
områden hava hos oss framstående forskare verkat, men
såsom självständig disciplin är vetenskapen här ringa känd.
Å detta den sammanfattande folklivsforskningens område har
föreningen Brage sin ena stora huvuduppgift.
Jag har i det föregående framhållit, huru de bildande
konsterna, konstdiktningen och konstmusiken rikligen öst
ur de folkeliga idealens givande källa, huru hela kulturen
har sina kraftigaste rötter just bland de breda folklagren,
i de enkla, naiva yttringarna av den oförfalskade
folkfantasin. Även har jag påvisat, att källan sinar, att
produktionen avstannar. Kommande generationer, deras konst
och litteratur skola således icke mera hava tillgång till
den levande vederkvickelse, som de rena idealen, de där
bo på landet, erbjuda. Lantbons liv skall uppfyllas af
samma tröstlösa realism som stadsbons. Att vila ut i
skötet av naturen, i umgänge med naturliga människor, som
bo i enkla stugor och på ett naturligt sätt, till fröjd för
själ och sinne giva uttryck åt sin livsglädje, skall ej mera
stå åter. Överallt skall möta samma rolösa, jäktande
åv-lan, samma fördärvade seder och tänkesätt, samma falska
föreställningar, sköna lögner, som de vilka underblåsas av
det moderna sällskapslivet bland de bildade klasserna.
Naturen själv skall knappt till sist förbliva naturlig, sedan
vandalismen slutfört sitt påbegynta verk.
Ett fullständigt hämmande av denna utveckling är
mera än någon vågar drömma om, och det vore väl heller
icke önskvärt. Men ha vi därför rätt att med blotta
konstaterandet av »naturens ordning», såsom vi älska att uttrycka
oss, förhålla oss passiva och med slöhet och likgiltighet åse
förödelsen? Nej! Och vi kunna helt säkert, om ock ej
åvägabringa någon omstörtning i de allmänna lagarna för
utvecklingen, så åtminstone leda denna in på nya vägar.
— 10 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
