Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad gåtor kunna lära oss.
Am. sedan hedenhös har framställandet och tydandet av
gåtor hos oss svenskar, liksom ock bland övriga
skandinaviska frändefolk, ansetts icke blott som ett
nöjsamt tidsfördriv, utan fastmer som en andlig idrott, till
vars utövande gott minne och snabb uppfattningsförmåga
voro av nöden. Redan i den fornnorsk-isländska
litteraturens äldsta alster omtalas formliga i sådant avseende
utkämpade tävlingsstrider, vid vilka insatsen utgjordes
av den övervunnes liv, frihet och egendom. Och längre
fram i tiden, då kristendomen i någon mån lindrat den
våldsamma kamplusten, blev gåttydning (jämte
sagoför-täljning) en omtyckt rekreation efter dagens ävlan i
bondehemmen, synnerligen under höst- och vinterkvällar.
Obekymrade av stormen, som snötyngd tjöt kring
husknu-tarne, och oberörda av stormännens inbördes fejder, som
grusade slott och bragte troner att vackla, samlades
familjens medlemmar — husbondefolk och tjänare — i
storstugan kring den på härden flammande elden, vars lågor
kastade skälvande spöklika reflexer över de på
långbän-karne sittande eller å golvhalmen vilande människorna. Vid
sådana tillfällen lyssnade man begärligt till månget från
fordomtima nedärvt visdomsord; då berättades sagor, klungo
uråldriga vistoner och brydde man huvudet med
gissnings-lekar; förr hörda gåtor upprepades och nya hopsattes. Så
har det fortgått ända intill vår tid; och vad särskilt gå-
— 20 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
