Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
Melodins släkttycke med polonäsen berör polskans
allmänna samband med denna dans. Då jag vid annat tillfälle
ämnar behandla spörsmålet utförligare, inskränker jag mig
här blott till att nämna, för så vitt det gäller ifrågavarande
melodi, att dess konstaterade förekomst och utveckling —
kronologisk eller icke — ur en visa *) i grunden icke tyda
på gemenskap med en importerad polonäs. Vidare, att
varken namnet polska eller den rytmiska likheten med polonäsen
bevisar ett ursprung från den polska dansen. Namnet är
otvivelaktigt ett senare tillägg till våra låtar och lekar i
allmänhet. Detta framgår också därav att hithörande melodier
på flere orter i landet alldeles icke benämnas polskor, utan
rätt och slätt runddanser eller „trinddanser“* 2), förmodligen
på grund därav, att dansen går runt om på samma ställe.
Ytterligare gives det talrika exempel på ringlekar, vilka på vissa
trakter upptagits av fiolspelmän under benämningen polskor.
Beträffande åter den rytmiska likheten mellan polskan och
polonäsen, så är denna visserligen starkt i ögonen fallande.
Men minst lika påtaglig är likheten mellan hamburgskan och
flertelet av våra gamla ringlekar, som dock näppeligen kunna
sägas vara utvecklade ur den förstnämnda. Samma rytmiska
figur JT5 J J påträffas slutligen ofta genomgående i de
gamla valserna utan att det därför kan bliva tal om någon
släktskap med de anförda danserna.
Huru har ovanstående melodi kunnat ställas i förbindelse
med den „dans med facklor“, som förekom vid Erik XIV:s
kröning? Denna fråga har intresserat många forskare. Adolf
Lindgren tror sig ha kunnat gissa „telefonledningen“3), genom
vilken han kommit till den övertygelsen, att intet historiskt
bevis föreligger för att ifrågavarande melodi blivit utförd vid
’) Min erfarenhet har under flerårig samlareverksamhet givit vid
handen, att en dylik utveckling särskilt i polskor och menuetter mycket
ofta försiggått.
2) T. ex. Bergö i Österbotten, varest namnet polska knappt var känt.
Jämväl på flera orter har namnet polska icke nyttjats av äldre personer.
s) Adolf Lindgren, Polske melodiernas uppkomst, Bidrag t. kännedom
om de svenska landsmålen, XII, 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
