Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
(maj 1908) uteslutande fonograferade melodier, jämte en
längre avhandling av Pearcy Grainger om fonografens
användande vid insamlandet av melodier. Även i Ryssland
har arbetet med fonografiskt insamlande av melodier en
tid pågått. Det Kejserliga geografiska sällskapet samlar
folkvisor i rikets många provinser, och arkeologiska
institutet i Petersburg har begynt med upptagandet av fonogram
från Asien. Också i Sverige har man en tid bedrivit
uppteckningar med detta hjälpmedel.
De största samlingarna inom Europa finnas dock i Wien
och Berlin. I Wien tillsatte Kejserliga vetenskapsakademin
1899 en kommission, som erhöll ett årligt anslag av 6,000
kronor för inrättandet av ett fonogramarkiv. Kommittén
ombesörjde en ny konstruktion av de för forskningsresande
nödiga apparaterna samt jämväl apparater för förstoring,
för galvanoplastisk avgjutning av fonogrammen o. s. v.
Wiener-modellerna, som grunda sig på
grammofonsystem (plattor i stället för valsar) betinga emellertid mycket
höga pris. Berliner fonogramarkiv arbetar däremot nästan
huvudsakligast med små, billiga fonografer — Edison
Exel-sior. Under min vistelse i Berlin våren 1908, hade jag
nöjet att närmare lära känna det i förening med
universitetets fysiologiska institut stående arkivet. Jag tar mig
därför friheten att här något närmare redogöra för nämnda
arkiv, därvid främst stödjande mig på en i «Internationale
Wochenschrift für Wissenschaft, Kunst und Technik»
ingående uppsats av fysiologiska institutets direktor, prof.
Carl Stumpf, vars uppgifter jag även tidigare anlitat.
Gilmans offentliggörande av Fewkes fonogram fäste
prof. Stumpfs uppmärksamhet på detta hjälpmedel. Jämte
dr Abraham begynte han hösten 1900 upptaga fonogram
från ett siamesiskt kapell, som då uppehöll sig i Berlin,
och undersökte dess egendomliga tonsystem. Sedan 1904
har själva fonogramarkivet småningom uppstått. Understöd
hava lämnats av Rudolf-Virchov Stiftung, från universitetet,
från Gräfin-Bose-Stiftung och prof. Darmstaedters enskilda
förmögenhet. Största förtjänsten tillkommer dock doktorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
