Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124
skall kunna ske som sig bör, använder han ett
papyross-munstycke eller något annat skarpt föremål. Mången bär
i fickan en tretumsspik uteslutande för det ändamålet. Att
kunna klappa så, att ljudet liknar en telegrafapparats
knackningar, är en konst, som ej var man kan utföra riktigt. När
storpojken börjat knacka, gör han ett uppehåll efter tio till
femton sekunder, då han säger: *) «Hör et na hede då?»
d. v. s. hör du (något) dethär då? Om inte något svar ges
inifrån, börjar han knacka ånyo, nu litet hårdare och längre
än första gången. Vid det uppehåll, som därpå följer, yttrar
han följande ord (eller något liknande, till exempel:
spark fälldin i fötäreendan,
kast sömmnin i vegasprynnjån,
footin i gållve,
haanden på kållvin —
å let a så gåå):
«No va e nu nittån trettån tuusan djeeklar va flikkår e stoor
å ståAtt såm int iis kåm åpp å svaar in rejjdi innbyspåjk!
Hör et na hede då?» Vanligtvis höres då ett «hååjå då»
inifrån, och följande samtal börjar. Gossen: «Visst tykkär
ja et ska bood höör ååv a. Ska et int ta åpp (= på) de
e liite nett besveer å kåm åpp å sii va vedär pojjkan haar
Sär uutin tållSe kveeld?» Flickan: «Eje så stoort besveer!»
Gossen: «Intt je he så stoort så et int a joort na störr naån
gaggg, tu vaal nu ta å kåmm nu entå». Nu kommer flickan
till fönstret och för undan fönsterskärmen, så att hon kan
se gossen, varpå hon hälsar god afton. Gossen: «Gu afftån,
gu afftån! Va enttrar et mee där inn nu?» Flickan: «Me
sömmnin bare». Gossen: «KanSe et haar na sömmnåt
*) De följande meningarna på dialekt representera Närpes-mål. Långa
ljud betecknas genom dubbelskrivning. När samma ordform på ett ställe skrives
annorlunda än på ett annat, bar detta sin gnind i olika uttal, beroende på
växlande aksentuering. Kursiverat ’stort* S betecknar sje-ljud, r> äng-ljud och X ett
ljud, som för den populära uppfattningen närmast gör intrycket av A-ljud men
enligt den ’lärda’ är ett /-ljud. Med ä och o avses de ljud, med vilka man i
Finland i regel uttalar namnen på bokstäverna ä, o.
W. SD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
