Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 43 —
åro icke på långt när lika utförliga. Sockenbeskrivningama,
som för det mesta angingo finska socknar, hade i
huvudsak utarbetats i enlighet med äldre mönster.
Uppmaning att insamla folkdiktning torde första gången
ha offentliggjorts i vårt land i den fullständiga plan till
sockenbeskrivningar, som ingick i Åbo tidning 1783. Planen
omfattar fyra avdelningar: Política, Physica, Oeconomica och
Histórica. I den sista avdelningen anhålles om tillvaratagandet
av gamla historiska sägner och visor samt om meddelanden
angående befolkningens levnadssätt m. m.
Sockenbeskrivningama och folklivsskildringama i Åbo
tidning hade tillkommit genom Porthans livliga intresse
för forskningen angående Finland och finnarna. På den
finska folkdiktningens område blev hans gärning av
utomordentlig betydelse. Framgången av hans arbete verkade
dessutom sporrande på hela den nordiska folklivsforskningen
och kanske isynnerhet på den svenska. Detta Porthans
arbete bör därför här icke förbigås.
Porthan var redan på 1760-talet ivrigt sysselsatt med
studier rörande fomfinnamas språk och diktning.
Barndomsminnena från Wiitasaari och studiet av Daniel Juslenius
och andras arbeten över finnarnas forntid hade väl i främsta
rummet inspirerat honom till hans första betydande arbete
De poesi femtica, som i form av disputationspartiklar utkom
1766—1778. Detta verk blev, ehuru ofullbordat,
grundläggande för det storartade arbete, den finska
folkdikts-forskningen sedan dess utfört.
I Sverige blev Porthans likasom hans efterföljares
arbete föremål för stor uppmärksamhet. När han vid sitt
inträde i Vitterhetsakademien 1788 höll sitt tal om finska
folkets läge och tillstånd, varvid han jämväl var i tillfälle
att omnämna dess poesi, skänktes honom i sekreterarens
svar de vackraste lovord. Samma gunst kom även Jakob
Tengström (1755—1832) till del, då han 1795 höll sitt
inträdestal i akademien «Om de forna Finnars
SäUskaps-Nöjen och Tidsfördrif». 1 detta tal lämnas även prov
på runomelodin. Tengström är sålunda sannolikt en bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
