Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 —
de första, som uppmärksammat den finska folkmusiken.
Han säger i sitt tal bl. a., att runorna hava en egen, «mycket
enkel och monotonisk melodie, som än hos Allmogen i öfra
delame af Landet är känd och bibehållen, och som synes
vara den enda Musikaliska composition, som Nationen i äldre
tider vetat utaf, då de få, dessutom i Landet förekommande,
Folkvisor äro, med sina melodier, uppenbarligen dels af
Svensk, dels af Rysk härkomst». Denna observation är
träffande. Men det har räckt ända till våra dagar, innan
de främmande inflytandena, särskilt de svenska, av forskarena
erkänts. Och ännu i dag svävar en stor del av
allmänheten i okunnighet därom1).
Tengström är sannolikt den första, som använde
benämningen «Folk-Visor». Uttrycket «Volkslied» var kort
förut infört i den tyska litteraturen genom Herder, som för
naturfolkens diktning fastställde detta namn och själv
använde benämningen, jämte «Volksgesang», även för den
diktning, han hade funnit levande bland det tyska folket
Senare har benämningen vunnit burskap i alla kulturspråk.
I förbigående må dock nämnas, att motsvarande uttryck,
enligt C. J. Sharp2), förekommer i engelska språket först
på 1870-talet.
Den finska språk- och folkdiktsforskningen hade kraftigt
understötts av tjänstemännen på landsbygden, särskilt
prästerna. Flera av dem lämnade mycket värdefulla
runo-samlingar och andra bidrag till kännedom om finnarnas
forntid, språk, seder och bruk. I de svenska trakterna
däremot förekommo icke några som helst försök i samma riktning.
Som enstaka undantag står Porthans anteckningar
angående Kronoby-dialekten. Under sin vistelse på Kronoby *)
*) Om dansen lämnas i samma tal följande svårförklarliga meddelande:
«Dansen, så öflig och älskad hos snart sagdt alla både hyffsade och villda Folkslag,
var hos de gamla Finnarne så alldeles okänd, att de ej hade något ord engång
att beteckna denna kroppsöfnieg, ’äfvensom de saknade all för^ detta slags Sällskaps»
nöje l&mpelig musik. I sarokväm och Gästabud måste de således umbära detts
först i senare tider bland Finska Allmogen införda Tidsfördrif, som icke heller
än i de öfre delarna af Landet hunnit komma i allroännt bruk.»
*) English Folk-Song Some Conclusions. London, Simpkin & C:o 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
