Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
alster. Men han var dock dessa år alltför upptagen dels
av sin diktning, dels av sina kärleksäventyr, för att han
skulle ha hunnit sysselsätta sig med uppteckningar av
folkvisor och lekar.
Ännu efter utgivandet av fornsångerna fortsatte
Arwids-son insamlandet av folkdiktsalster och var även angelägen om
att fortfarande erhålla uppteckningar från Finland. Därom
skrev han 1850 till H. A. Reinholm: «Skulle Herr Mag. vilja
hafva godheten, att tillsända mig de Svensk-Finska
folklekarna som blifvit upptecknade derborta, vore de synnerligen
välkomna; ty jag fortsätter med dessa samlingar, och
förvarar dem i Kongl. biblioteket. Kommer jag ej att begagna
dem, så gör väl någon annan det, framdeles.»
Med anledning av en erhållen samling finska
folkmelodier skrives i samma brev: «Och den öfverraskningen,
att träffa ett sådant antal finska folkmelodier!! Derom hade
jag icke begrepp.–––-I fall ej mitt omusikaliska folk vise-
öra fullkomligt misstagit sig, kännes inverkan af Svenska
folkmelodier på de Finska, som förekomma i början af
samlingen.» — Här gör Arwidsson samma reflexion, som
Tengström gjorde mer än ett halvt sekel tidigare och som
ännu efter ett halvsekel blivit ytterligare bekräftad.
Arwidsson erhöll i Sverige flere efterföljare. Främst
är att nämna Richard Dybeck, som i tidskriften Runa
behandlade folkvisor. Han ägnade även uppmärksamhet åt
insamlandet av svenska vallvisor, en gren av folkpoesin,
som dittills hade försummats men som därför ingalunda är
av mindre betydelse. Med sin tidskrift lyckades R. Dybeck
väcka ett utomordentligt intresse för den svenska folkdikten.
Det torde få tagas för givet, att Arwidssons «fomsånger»
och Dybecks Runa i väsentlig grad bidrogo till att även i
vårt land väcka intresse för svensk folkdikt och svenskt
folkliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
