Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 68 —
arten», vilket dock icke är fallet. För övrigt innehåller den
lilla uppsatsen flera riktiga reflexioner. Märkligt är, att
författaren efter att ha omnämnt stadsmodernas nivellerande
inflytande berättar, att folkvisan även fått en annan fiende,
«hvilken likt en glupande ulf söker äta ut henne», nämligen
de andliga visor, som i «tid och otid sjungas».
Slutligen meddelas några visor, «ingalunda de enda i
sitt slag, som blygsamt, likt ångerns blåklockor, nicka åt
läsaren och bedja honom tro, att ännu fortlefva vackra visor
|på folkets läppar och i dess hjärtan». De intagna visorna
äro: «Ack beklagansvärda öde», «Jag önskar af allt hjärta
att du vore min», «Jag såg ett ljus i Österland», «En älsklig
’vän i världen jag hade», «En visa vill jag sjunga när ängslan
¡trycker mig», «Det gingo två rosor i rosendelund», «Blommor
och små blader», vilken icke förefaller att vara någon
folkvisa och «Hä va’ en gaang ja’ sku reisa heim».
Andra delen av Höijers folklivsbilder innehåller främst
¡några iakttagelser under en resa i västra Nyland sommaren
I1859 och därjämte uppsatser om Tenala och om «Vallflickan
:och hennes omgifning». I den förstnämnda uppsatsen
ingår ånyo ett särdeles intressant uttalande om den nyländska
¡folkvisan. «Tvivlare ha uppstått på denna folkvisas tillvaro»,
säges det, och därför söker författaren belysa förhållandet
genom att besvara frågan: «Har Nyland någon folkvisa?»
Här framläggas så många anmärkningsvärda synpunkter
och riktiga slutsatser, att jag icke kan underlåta att införa
svaret i sin helhet.
«På denna fråga svara tviflarena med ett bestäm dt nej
och grunda skälet för detta sitt nekande påstående derpå,
att de visor, som här sjungas, äro författade i Sverige och
derifrån hit inhämtade af sjömän och båtfarare. Detta har
sin fulla riktighet, men tål dock vid en liten inskränkning
samt närmare förklaring. De svenska folksångerna hafva
till största delen den svenska jorden att tacka för sin
tillkomst, men först och främst hafva de till formen blifvit
något omändrade af Nylänningen, för det andra hafva
melodierna till dem icke gerna med det tryckta pappersarket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
