Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 -
kunnat hitföras, utan folket har här gifvit dem tonsättning
efter sitt musiklynne. Bevis derpå fattas icke, hvarföre vi
här anföra blott ett särdeles slående, nemligen folkvisan:
Jord och himmel jag, Glömmer natt och dag, Och på dig
jag endast tänker o. s. v., hvilken på sin rent svenska melodi
qväller fram i långsam takt och i en vek, vemodsfull tonart,
då deremot den Nyländska far af i flygande takt på en
tokrolig melodi. De svenska visorna äro således till grunden
svensk tillhörighet, ehuru Nylänningen sedermera gjort dem
till sin egendom. Såsom en stor anledning till att
Nylänningen måste ega en visa andraga vi: att hos ett folk, i
hvilkets lynne ligger en så stor sanglust, bör också finnas
en böjelse, att sjelf få i diktens form på papperet framlägga
sina tankar, känslor, glädje och smärta. Lägga vi till dessa
förmodanden och halfva bevis kunskapen om verkliga
nyländska visor, hvilka såväl genom namn som genom
egendomliga förhållanden och lokala omständigheter bevisa sin
identitet, så anse vi oss hafva fullgiltiga skäl att jakande
besvara frågan: har Nyland någon folkvisa?»
Författaren tyckes icke ha varit förtrogen med de
nyländska varianterna av fornsångerna utan närmast tänkt pa
de nyare visorna. Men hans uttalanden bevisa en då för
tiden ovanligt klar*syn på folkvisans och särskilt melodiernas
rätta betydelse. I detta svar framträder, om också blott
såsom en ansats, början till den jämförande melodiforskning,
som på den här endast antydda vägen lett och ännu kommer
att leda forskare till varaktiga resultat.
I slutet av uppsatsen meddelas «genom personlig
beröring med författaren» (till visorna) tvenne prov såsom bevis
på att icke alla nyländska folkvisor bära den oanständiga och
slippriga form, som påbördats dem.
Uppsatsen eller rättare uppsatsserien «Vallflickan och
hennes omgifning», innehåller många träffande drag ur
folklivet, vilka särskilt vad sederna beträffar äro mycket
upplysande. Författaren låter de personer, han skildrar, isynnerhet
vallflickan med långljudet hängande på skuldran, ofta sjunga
någon lek eller visstump. Vackert införes i stycket «Vall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
