Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 —
rubrik «Svenska språkets och litteraturens vård i Finland».
Där framhålles Finska litteratursällskapets utomordentliga
betydelse för uppodlandet av finska språket och litteraturen
och i synnerhet för tillvaratagandet av det finska folkets
forntidsdiktning. För att något liknande måtte kunna
åstadkommas inom den svenska litteraturen och folkdiktningen,
föreslås bildandet av en förening för svenskt språk och
svensk litteratur. Och en av föreningens huvuduppgifter
skulle bliva att ivrigt besörja insamlande av de viktigaste
kulturhistoriska källor och hågkomster från flydda dar:
folkvisor, sagor, melodier m. m. Vidare skulle föreningen lägga
sig vinn om att genom ortsbeskrivningar befrämja
kännedomen om den svenska allmogen i landet och dess
egendomligheter.
Detta förslag, som till en del realiserades tre år
därefter med bildandet av landsmålsföreningen och till en annan
del fjorton år därefter med stiftandet av Svenska
litteratursällskapet i Finland, kommenterades i tidningspressen. Åbo
Underrättelser avtryckte en del av uppsatsen och förordade
varmt förslaget. Men tiden var ännu icke kommen. De
ledande männen trodde sig ännu icke mogna för handling.
Året därpå ingick i Morgonbladet i översättning från
finskan ur Kirjallinen Kuukauslehti en uppsatsserie av A.
Boehm om den österbottniska allmogens övertro. Serien
erbjuder ett omfattande och värdefullt material. I «Österbotten»
läses en uppsats om folksagan och traditionen, där författaren
kraftigt manar till insamling av de gamla sagorna och
traditionerna, som leva på folkets läppar. Särskilt fästes
uppmärksamheten vid en helt och hållet förbisedd gren av
traditionen, nämligen familjetraditionerna. De synas vara
av underordnad vikt, men kunna dock hava ett högt värde.
Då en släkt led efter led bebott samma hemman, är det
ju vanligt, att fornminnen och berättelser i en sådan släkt
fortleva livligast och oftast äro mest pålitliga.
Flera dylika uppmaningar offentliggjordes titt och ofta
i synnerhet i de österbottniska tidningarna. Den kända
signaturen Gånge Rolf (lektor K. E. Wichmann) synes ofta
under uppsatser angående svensk folkdikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
