Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
Innan insamlandet av folkvisorna hade påbegynts i
Nyland, voro, såsom tidigare antytts, stora samlingar
hop-bragta i Österbotten. Om än Ranckens uppmaningar ej
efterkommits så, som önskvärt varit, så hade han i stället
själv samlat så mycket flitigare. 1874 titgav han i samband
med redogörelsen för elementarskolan i Wasa en förteckning
över sina samlingar. Förteckningen upptager förutom en
orienterande inledning 583 sångnummer och 129 nummer
sagor. Dessutom angivas 113 nummer ur Arwidssons
fom-sånger del 111, som äro kända från i Jakobstad. Av sångerna
äga endast 136 någon anvisning, huru de böra sjungas. 15
personer hade deltagit i materialets insamlande.
I inledningen lämnar Rancken närmare upplysningar
om insamlingarnas bedrivande. Några rester av för andra
ändamål subskriberade medel användes för premiering av
folksånger, som en meddellös skolelev upptecknat på sin
hemort. «Sedan detta lilla var slut, lyckades det mig att
från egna utgifter för det nödvändiga draga någon skärf,
hvarigenom det blef mig möjligt att på orter, dit jag, bunden
vid platsen, ej kunde komma, genom andra få ett arbete
utfördt, som eljest tvungits att lemnas ogjordt, men hvilket,
ju längre det skulle uppskjutits, hade gifvit, åtminstone
hvad ålderdomligheten beträffar, allt torftigare och torftigare
skördar.»
Enligt meddelande på samma ställe var Rancken
fortfarande sinnad att bearbeta materialet. Ar 1866 och 1872
förefunnos anledningar att till akademiskt specimen belägga
materialet med arbete; vidriga omständigheter afböjde detta
1866, och en 1872 gjord början måste för bristande tid och
otillräckliga litterära hjälpmedel å orten afstanna.
Ranckens förteckning — fortsatt 1890 — rönte knappt
den uppmärksamhet, den varit förtjänt av. Att man i
Helsingfors bland kretsar, som borde varit intresserade, icke fäste
så stort avseende vid Ranckens arbete, torde kanhända ha
berott av någon rivalitet på detta område mellan
österbott-ningar och nylänningar. Nog av, förteckningen omnämnes
kort om gott i Morgonbladet. Däremot innehåller Vikingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
