Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 —
slutande tillhör den ofta omtalade sagokretsen om djävulens
dräng, djävulen kramar sönder en sten, medan bonden
klämmer vatten ur en ostbit, som djävulen anser för en sten.
Renare har vår saga bibehållit sig i en tsjeckisk version
från Mähren1): en skomakare flätar ett rep och hotar att
binda djävulens barn: därigenom föranledas de kända
tävlingarna med björnen och haren jämte hästens bärande och
visslingstävlan.
Den inledande hotelsen saknas i en tysk saga från
österrikiska Schlesien* *), som är sammansatt av brottningen
med björnen, kapplöpningen med haren samt kastandet av
guldklubban.
Mycket fullständiga och väl bibehållna te sig två
littauiska uppteckningar av vår saga. Den ena, som
härstammar från ryska sidan om gränsen3), begynner med
ynglingens hotelse att hänga alla djävlar. Så följa tävlingarna:
brottningen, kapplöpningen, hästens bärande samt slutligen
episoden med guldklubban. Den andra varianten har
upptecknats på preussisk botten (nära Tilsit i Ostpreussen).4)
Här hotar ynglingen att spänna sitt rep omkring hela skogen
och rycka bort den. Bland tävlingar finna vi icke blott
brottningen och kapplöpningen samt ritten omkring träsket
utan även klättrandet i kapp med ekorren. Detta drag hade
vi hittills påträffat endast i västfinska och finländsk-svenska
varianter, så att man vore frestad att anse det för ett speciellt
finländskt tillägg, om icke just denna littauiska uppteckning
funnes till. Det är visserligen möjligt, att draget har
uppfunnits både i Littauen och Finland, men det förefaller dock
sannolikare, att episoden återfinnes i för mig okända ryska
varianter och har vandrat från ryssarna såväl till finnarna
som till littauerna.
Den senast nämda littauiska varianten hade redan
fört oss in på preussiskt område. Vi finna här ännu en
*) Wenzig, Westslavischer Märchenschatz, s. 164 ff.
*) Peter, Volkstümliches aus österreichisch Schlesien, II s. 190 ff.
*) Mitteilungen der Littauischen litter. Gesellschaft, II s. 345 ff., översatt
fr. Basaanovic, Fragments mythologica.
*) D:o, I s. 83.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
