Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159 —
Ein kantlaksgubbe, Spåra-OU’ kallad, var en afton ute
på sjön för att ljustra. Just som han antänt brännämnet
på lysjärnet, fick han syn på en liten gubbe, som hopkrupen
satt i båtaktem. Det var ett sjörå, som oförmärkt klivit
upp i båten. Sjörået bad fiskaren ro till en häll vid den
s. k. Rönnix skatan. När de kommit nära denna, såg gubben
ett annat sjörå sitta på hällen. Detta började fäkta med
armarna och skrika: «ro int’ hit an, ro int’ hit an!», men
sjörået i båten uppmanade gubben att fortsätta rodden,
sägande: «ro på, Grannas-Lass’, ja* ska’ nog betala dej!»
När de landade vid hällen, hoppade sjörået ur båten och
rusade på det andra rået, varpå ett häftigt slagsmål uppstod.
Förskräckt rodde fiskaren bort till den s. k. Hövöus viken,
där han vidtog med ljustringen. Den ena stora fisken efter
den andra spetsade fiskaren på ljusterjärnet — det var
sjöråets betalning för rodden.
En annan kantlaksgubbe råkade även en gång under
ljustring ut för ett sjörå. Medan han höll på med att antända
torrveden, kröp rået i båten. Det frös svårliga och klagade
i ömklig ton: «kallt om tånan, kallt om tånan». «Vänta du»,
sade gubben, «bara ja’ får de’ ti brinn, ska’ du nog få varmt
om tåna!» När bränslet strax därpå flammade upp, grep
gubben lysjärnet och slungade den brinnande veden över
rået. Detta störtade sig i sjön, och ögonblickligen uppstod
en väldig storm. Med knapp nöd hann gubben, ehuru han
befann sig blott par bösshåll från land, rädda sig.
Jacob Tegengren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
