Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158
En annan kasköfiskare förtäljer:
«Jag låg en natt i en bastu på det s. k. Tunngrundet
söderom Kaskö. Orolig för min hustru, som var sjuk, hade
jag ej kunnat insomna. Plötsligt såg jag en högväxt
blåklädd kvinna inträda i bastun. Hon hade ej öppnat den
stängda dörren utan gått tvärt igenom den. Kvinnan kom
fram till bädden, där jag låg, och skakade mig två gånger
mycket eftertryckligt i benen, varefter hon aflägsnade sig
på samma sätt, som hon kommit. Förskräckt rusade jag
upp, ty det bådar ej gott, när sjörået visar sig. Jag skyndade
ned till stranden i tanke att min båt råkat på drift, men
båten låg trygg, där jag föregående afton förtöjt den. Sedan
började jag ängslas över att någonting hänt min hustru,
men mina farhågor besannades ej.»
En annan kasköfiskare påstår, att han på Tunngrundet
blivit tre gånger å rad utkastad ur en bastu av den osynliga
«rådaren».
Två fiskare från Kandaks i Munsala befunno sig en
lördagskväll för omkring 36 år sedan i strömmingsfiske. De
seglade för tämligen frisk bris från Svartöarna med kosan
ställd på Vörå-Storgrundet för att invid detta utlägga sina
skötor. När de voro c:a två fjärdingsväg från sistnämnda
undervattensgrund, steg den ena av dem upp och varseblev
då en fiskarbåt utanför grundet. Han sade till kamraten:
«Den håller på och lagnar (lägger ut skötor) som bäst». De
fortsatte seglingen vidpass en halv timme, men nådde ej den
förmenta konkurrenten, oaktat hans båt syntes dem så nära,
att de kunde urskilja skötflarnen på vågorna. Fiskaren vid
rodret varskodde då kamraten, sägande: «detta är ej på
rätt, vi ska’ vända!» De vände båten och ställde kursen
tillbaka på Svartöarna, men när de kort därpå sågo sig om,
kunde de ej upptäcka det minsta spår av den andra båten,
den var såsom genom ett trollslag försvunnen. Knappt hade
de nått land vid fiskarläget på Svartöarna, innan en våldsam
storm uppstod. Stormen var så häftig, att några pärtkorgar,
som lågo på strandbacken, virvlades upp i luften. De båda
fiskarena vågade sedan aldrig mer begiva sig i fiske på en
lördagskväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
