Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
de ropade åt henne. Då hon icke alls svarade, skyndade
de bort, och hon hörde dem säga: «Nog var det rådet».
En skogsjungfhi hade en gång visat sig för en
vallgosse nära Kavall strandbäck. Hon stod lutad mot en hög
tall och såg mycket vacker ut, en fin, stor hatt hade hon på.
Vallgossen befann sig på berget, då han varseblev henne,
och hon såg så grant på honom. Då han öppnade ledet
och avlyftade skisloma, medan han lockade ut koma, vände
hon sig om och tog till flykten. Där växte en fin aspskog,
och skatorna svajade, när hon sprang, så att det liksom fräste
efter henne. Bakom hade hon varit mycket ful. Därför vilja
ej heller skogsråna visa sig från det hållet.
Esbogårds- och Ty ristom tama hade tagit skylar från
varandras åkrar. En gång möttes de på bron över ån var
med sin skyl på ryggen. Då uppstod strid. Vardera sökte
få fatt i något «åhåld». Esbogårdstomten fick en harv och
den andra en vält, och med dem stridde de. Tyristomten
var rädd för de vassa taggarna och ropade: «Slå men riv
icke!» Detta utrop har sedan blivit ett ordstäv.
Även i rioma bo tomtar, vilka hålla uppsikt över att
allt går rätt till i dessa byggnader. En gång hade tre resande
marknadskarlar fått nattkvarter i Kavall rian. De spelade
kort där. Men ritomten kastade ut dem allesamman på
«åkerstycket» med sådan fart, att dörren och
gångjäms-krokama följde med.
Ganska allmän är tron att sandvirvlar på landsvägen
dölja häxor eller liknande varelser, som på detta sätt flyga
fram. I Esbo kallas sådana virvlar, som «taga upp sand
på vägen», väderkäringar. Kastar man stål i virveln, blir
den, som är där inne, stött.
Trollpackor, som fara till «påskmarknaden», begiva sig
av på långfredagskvällen och komma hem påskmorgonen.
De rida på en «svipustång» och begagna något slags smöija,
som de sätta på stången, under det de säga: «Upp och ned
och ingenstans ved». I en gård såg en gång en dräng, huru
värdinnan begav sig av på detta sätt, och han lade även
märke till, var hon gömde flaskan med trollsalvan. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
