Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 168 —
gjorde åt sig i ordning en annan stång men förväxlade
trollformeln, så att han sade: «Upp och ned och allestans ved».
Det hade varit en halsbrytande färd, emedan han stötte vid
överallt. Slutligen kom han dock fram. Då han skulle
begiva sig hem, försåg förmästaren honom med en vacker
häst att rida på. Drängen skulle taga av betslet hemma,
innan han gick in i stugan, men gjorde ej så. Hemma
berättade han åt husbonden, vad han upplevat. Han tog
sedan betslet av hästen, och då var det värdinnan. Hästen
försvann, och han såg värdinnan smyga sig ut från stallet
Man får se påsktrollen flyga, om man går upp på taket
av ett sådant hus, som blivit flyttat tre gånger. Man måste
vara tyst och får ej skratta, om man skrattar, kommer han
själv, «överförmannen», och vrider huvudet tre varv runt.
Sådana infinna sig, som göra allehanda konster, så man
måste skratta. Man skall sätta en gryta på huvudet, då gör
det ingenting, för han vrider bara omkring grytan.
När en ko står våt om morgonen i ladugården, har
maran ridit den under natten. Djuret skyddas för den, om
man slår en kniv i väggen ovanför båset. Man kan även
taga nio vävskaft, draga dem om varandra och hänga dem
kring kons hals.
Den s. k. Lukubacken är mycket fruktad under mörka
kvällar, emedan en död person där skall visa sig. Det är
«Lukukäringen». Under livstiden hade hon en gång ömsat
rårös att få mera jord. När hon dog och skulle föras till
kyrkogården, kunde hästarna för likvagnen ej förmås att
gå över rån. Man bytte om flere hästar, men de endast
stegrade sig och gingo ej fram. Då blev den avlidna
begraven vid landsvägen, och där skall hon gå igen ännu.
En värdinna, som en gång hade att i mörkret passera
Lukubacken, berättade, att det «riktigt rev genom bröstet» av
skrämsel. Det säges ha hänt, att Lukukäringen spänt ur
hästarna för tunga lass och vänt om djuren i redet, så att
de stått med huvudet mot lasset.
På Korsbacka, där det fanns en skola i gården, hände
det för omkring trettio år sedan en kväll, att «en liten, vit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
