Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 203 —
4. Necken.
Uppt i Stor-PelUnge, Nyl. G.-A.
N:o 73.
1. Och ström kam kläder av sig
sin stygga sjöahamn
och så kläder han sig som en
riddareman.
— med den äran —
2. Så rider han sig bort till ko-
nungens gård,
där ute står jungfrun och
kammar sitt hår.
3. »Och önskar sköns jungfrun åt
kyrkione fara,
så vill jag då själver köresven
varda."
4. Och strömkam körde allt kyrko-
vägen fram,
så bergen de remna’ och
kullama skalv.
5. „Hållfast, Hållfast, kör ej med
så’n hast,
mina tömmar är av silke, ej
gjorda utav bast!"
6. „Intet bryr jag mig om av siden
eller bast,
men ändå så skall jag dig köra
med hast."
7. Och när som de kommo till
kyrkione fram,
så lyfta’ han sköns jungfrun ur
förgyllande karm.
8. Och strömkam han gångar sig
i kyrkione in,
så mången man då allt
bleknade om sin kind.
9. Och konungen han vänder sig
på den röda gullstol:
„Varfrån äst du kommen, o
riddare god?"
10. „Och jag är allt kommen från
främmande land,
Hållfast, Hållfast det är mitt
namn. “
11. Men när biskoppen
välsignelsen las,
strömkarlen ur kyrkion löper
i med hast.
’ 12. När mässan var sjungen och
i folket for hem,
sköns bruden var kvar med sin
fästeman än.
13. Han lyfte den jungfrun i
gyllene karm,
| så körde han utmed vägen allt
i fram.
i 14. Och när som de kommit allt
mitt uppå bron,
så stapplade hästen på rödast
gullsko.
15. Och hästen den stapplade på
rödaste gullsöm,
så körde han den jungfrun i
stridaste ström.
16. „Hållfast, Hållfast, hjälp du mig
i land,
åt dig vill jag giva mitt rödaste
gullband!"
17. Ditt rödaste gullband det kan
jag väl få,
men aldrig, sköns jungfru, skall
| på gröna jord du gå."
I 18. „Hållfast, Hållfast, du hjälp mig
| ur min nöd,
! åt dig vill jag giva min
gull-| krona så röd!"
19. „Din gullkrona röd den kan
jag väl få,
men aldrig, sköns jungfru, skall
I på gröna jord du gå!"
i 20. „Och hemma gråter fader,
hemma gråter mor,
och hemma gråter syster,
hemma gråter bror."
21. „Och gråte de hemma, så
mycket som de vill,
! men aldrig, sköns jungfru, skall
på gröna jord du gå",
— med den äran. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
