Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207 —
17. „Och icke är den seden sä i vårt
landt
att kär moderen skall giva
barnen varann."
18. Och det vart glädje och det
vart gny,
att konungens döttrar var komna
till by.
19. Och det vart glädje i
konungens gård,
— två rosor och adeliga blom-
ma —
när moder och döttrar de
kändes åt;
— Irån Engeland så äre vi allt
komne. —
8. Den förtrollade jungfrun.
Handskrivet häfte fr. Mäntsälä. Arw.
II N:o 136, A 13 str., B 13 str. (Ur
Harald Olofssons visbok fr&n 1572.)
1. Modren hon lärde så sonen sin:
— i skogen —
„Sköte du djur och sköte du rå",
— som gull bär mellan sina
bogar —
2. „Sköte du djur och sköte du rå,
den högstsalige hinden läte du
gä“,
3. „den högstsalige hinden läte
du gå!"
Svennen han rider i
rosende-lund,
4. svennen han rider i rosende-
lund,
där dansar en hind alltför hans
hund,
5. där dansar en hind alltför hans
hund;
ungersven sin båge bände,
6. ungersven sin båge bände !
den vassa pilen snarligt ut- I
sände. |
7. Den vassa pilen, som han sköt,
den högstsaliga hinden skadan
nöt.
8. Svennen han kastar bort bågen
sin,
sen tager han sin vassa kniv. j
9. Svennen han kastar bort
handskarna små,
och själver han den hinden
begynte att flå.
10. Han flådde i hennes nacke
mjuk,
där strömmade fram gullockar
små.
11. Han flådde i hennes bröste bart,
där fann han sin systers gull-
kedja.
12. Han flådde i hennes bringa fin,
där fann han sin systers gull-
ringar.
13. Han flådde i hennes fot så fin,
där fann han sin systers silkes-
kjol.
14. Sonen han kastar sin kniv till
jord:
„Nu haver jag sannat moder mins
ord.
15. Sonen han gångar i klostret in,
där lade han bort bågen sin.
16. Sonen han gångar i klostret in,
där lade han ner kniven sin.
17. Det faller rim allt utmed ån,
säll är den sven god lycka får.
18. Svanen flyger högt i skyn,
— i skogen —
säll är den sven, den ej
lydnad skyr;
— som gull bär mellan sina
bogar. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
