Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 208 —
9. Riddar Nils Eriksson.
Handskrivet häfte fr. Mäntsälä. Arw.
N:o 137, 14 str. (Ur ett manuskript
sannolikt från början av 1600-talet.)
1. Grant vet jag, var den skogen är,
som kallas apelerskogen
i den där växa de ljuvligaste
träd,
som fagraste äro på jorden.
— mens sven må den vänaste
vinna —
2. Uti den där växa de fagraste
trän,
som kallas här apel och linden,
inunder dem löpa de skönaste
djur,
man kallar dem hjorten och
hinden.
3. Den herren Nils Eriksson båld
han lät gulltrådar spinna,
därav lät han snaror lägga,
han mente de djuren binda.
4. Skam får den gamla trollkona,
hon räds för riddarelist,
hon skapar sig i villand hök,
som flyger så högt upp i sky.
5. Hon skapar sig i villsam hök
som flyger så högt upp i gren,
det sporde riddar Nils Eriksson,
han vill den skogen fäller.
6. Då kommo där de bönder fram,
som skogen tillhörde med rätta:
„Om du tager ned vårt fäderne
arv,
så viljom vi dig stor träta.“
7. „Och hören I, herr Nils Eriks-
son
vi vilja giva er råd,
att I den fågelen skole få,
då giver den en blodiger bråd.“
8. Falken tog den blödande bråd
och satt sig i en lind,
och när han slitit den bråden
opp,
så vart han en stolter mö.
9. „Jag satt uti min jungfrubur
och lade guld i knä,
då kom där in min gudmoder,
hon mig den faran vållad.“
10. Så skar han bladet i eget bröst
och kastar det långt ifrån sig,
med ynklig ton gnälld höken
därvid,
ej må man den så mista.
11. „Man skapad mig till en löpand
hind,
åt skogen bad man mig löpa,
all mina möjor i ulvar grå,
som dageligen skulle mig klösa. “
12. „Vi viljen I mig svika så,
vi äre ju annars så like,
min sköna jungfru, hören I,
vi äro bägge av konungsligt
blod. “
13. Så togo de varandra uti famn
och kysste så hjärtelig,
„Den icke är född eller födas
må,
som oss mera skall åtskilja“
— mens sven må den vänaste
vinna. —
10. Herr Olov och älvorna.
Handskrivet häfte fr. Mäntsälä. Arw.
II N:o 148, A, B. G.-A. N:o 79. 1
1. Herr Olof han rider sig i
otte-sång,
— faller det rem driver dag
fram —
honom tycktes det vara
ljusande dag
— herr Olof kommer hem, när
som skog göres grön. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
