Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Fantasi och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej — det finns intet skäl att antaga detta.
Varje organ och varje funktion har med
andra ord sitt särskilda område, som är dess eget
och inom vilket det arbetar tillfredsställande.
Men utanför dessa gränser kan man icke
längre lita på sina egna sinnesorgan.
Detta bestämda område varierar från
djurart till djurart.
Det karaktäristiska för allt, som är skapat
och lever på jorden, är således dess relativa och
icke dess absoluta fullkomlighet. Finns det
någon anledning att tro att hjärnan, tanken, i
motsats till allting annat i världen är absolut
fullkomlig och pålitlig?
Visst icke.
Man är nödsakad att tro, att liksom det finns
normala synvillor, som icke ha något med
verkligheten att göra utan uteslutande bero på
oundvikliga fel vid synorganets konstruktion, så
måste det också, även under normala
förhållanden finnas förståndsbedrägerier, som intet ha
med verkligheten att skaffa utan äro
oundvikliga fel i hjärnans byggnad.
Med andra ord, varje försök att utnyttja ett
organ utanför dess gränser, upplysa oss endast
om detta organs fel och om ingenting annat."
Vi ha här återgivit ett brottstycke av doktor
Eides artikel för att överbevisa våra läsare om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
