Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man använder personliga angrepp, när
öfriga argument tar slut, och den
ena ej vill gifva den andra ett
med-gifvande i allra minsta mån;
hufvud-sakligen för att bevara sin auktoritet
på ömse håll. Detta har praktiserats
af representanter för den ena såväl
som den andra riktningen.
Hvar och en, som ej invaggat sig
i den föreställningen, att hans egen
uppfattning är den absolut
oangrip-liga och han själf är den mäst
öfver-lägsna, kan bidraga till att visa, att
en sak kan debatteras utan personliga
angrepp och intriger. Sådana höra
mera hemma vid kaffebordet än hos
förkämparne för en stor och ädel sak,
där diskussionen gäller idéer och ej
personer.
Å. U—n.
Från Klubbarna.
Kalmar.
Arbetarerörelsen här går fortfarande raskt
framåt, såväl ungdoms- som
fackföreningsrörelsen, detta en helt naturlig följd af
den myckna agitation, som bedrefs här
sistlidne sommar. Särskildt hafva vi hr
Hinke Bergegren att tacka för de
uppryckande föredrag, han då höll här, och
vår önskan är naturligtvis att snart få se
honom hos oss igen.
Klubben har nu fått löfte om att
disponera hela fackföreningslokalen för sina
möten, hvilket också mycket väl behöfs.
Medlemsantalet uppgår nämligen till öfver
90, hvaraf nästan hälften är kvinnliga
medlemmar.
Frågan om bildande af en söndagsskola
har diskuterats på klubben, och idéen
väckt lifligt intresse; men på grund af de
dåliga lokalförhållandena måste frågan
hvila tills vidare. Min mening är dock,
att ungdomsklubbarne borde på alla platser,
där det finns någon möjlighet, taga
initiativ till bildandet af socialistiska
söndagsskolor. Därmed vore mycket vunnet. De
religiösa ha också insett detta, hvilket
man lätt kan se på den massa
söndagsskolor som finnes särskildt inom de s. k.
frireligiösa föreningarna.
Klubbens ekonomi har stärkts betydligt
genom ett tidningsföretag, som klubben
startade till julen. En liten tidning, kallad
Jul-Viskan utgafs, hvilken nästan
ute-tande skrefs, sattes, trycktes och såldes
af klubbister. Ungefär 1,400 exemplar
äro sålda; men som det ännu återstår ett
hundratal exemplar, vill jag upplysa om,
att om det finns klubbister, som önska se
vår lilla tidning, kunna de få den genom
att insända ett 1 O-öres frimärke till hr
Ernst Hällsén, Kalmar.
En hvit fana har klubben beslutat
anskaffa till nästa l:sta maj. En lista
cirkulerar bland medlemmarne och rätt många
slantar hafva redan insamlats; dessutom
finns en sparbössa på alla möten, och
fester anordnas för ändamålet.
Till sist ber jag att få nämna, att klubben
har af egen kassa skickat centralkommittén
15 kronor till »Brand».
Ernesto.
Malmö.
‘Socialistiska ungdomsklubben afhöll
ordi-tnarie möte den 12/i2 1904. Sedan de löpande
frågorna blifvit undanstökade, upptogs till
behandling frågan: Spårvågsstrejkens sviter
.eller klassdomarne i Norrköping.
Efter en längre diskussion beslöt
klubben att sända en skrifvelse af följande
lydelse till borgmästareämbetet i
Norrköping: »Allt sedan Åkarpslagens tillkomst
ha arbetarne i Sverige vid alla möjliga
tillfällen fått känna följderna af densamma,
senast nu i Norrköping; men dock har,
efter hvarje sådan dom, socialismen
vunnit allt större och större terräng. Alltså,
genom att vår nuvarande lagstiftning vid
alla dylika tillfällen så beredvilligt ställer
sig till kapitalets förfogande, så hjälper
den oss samtidigt att förr få den graf
färdig, som kapitalet själf bäddat åt sig.
Därför uttalar Malmö socialistiska
ungdomsklubb sitt tack till dem, som genom
dessa förkastliga domar bidraga till
socialismens spridande.
Tack för hjälpen! Lefve socialismen!
För Malmö socialistiska ungdomsklubb:
Styrelsen.»
G. W.
I Vekerum,
bland de friska blekingska stenhuggarne
är en socialistisk klubb bildad, på iniativ
af vår intresserade och energiske kamrat
Algot Törnkvist. »Brand* börjar göra god
fart äfven i Vekerum.
Stockholms-klubbarna.
Då «Brand8» utrymme är så hårdt
an-litadt, har jag ej på länge lämnat något
meddelande från våra klubbar. Äfven nu
vill jag inskränka mig till att nämna, det
vår agitations resultat visar sig bäst på
de offentliga möten, vi anordna och hvilka
ständigt äro -de största här i Stockholm.
Och vi hafva haft ett ganska stort antal
sådana möten, bland hvilka jag här vill
erinra om det, som vi på begäran från
kamrater i Finland höll den 11 december,
hvarvid hr Hinke Bergegren gaf en
utförlig, liflig framställning af Voikka-strejken,
som är ett sådant slående bevis på, hur
hänsynslöst och skamligt de finska
arbets-gifvarne fara fram. Flera finska talare
togo ordet i diskussionen och underströko
entusiastiskt inledarens mening. På mötet
upptogs en insamling till förmån för
strejken. Resultatet blef öfver 60 mark.
Som sagdt, att här gifva en skildring af
alla våra offentliga möten, är icke görligt.
Jag vill i stället till sist påpeka, att Norra
kluhben på sitt första sammanträde i år
anslog 25 kronor till de häktade
Sörviks-arbetarnes familjer, för att på detta sätt
visa de häktade sin stora sympati och på
samma gång bidraga med den lilla hjälp,
vi förmå. Sten.
Ur motionsfloden till
partikongressen.
Den svämmar öfver, den stora
motionsfloden. Icke mindre än ett
hundratal motioner ha inkommit till
partistyrelsen, som ordnat dem på
slarfvigaste sätt. Motionerna angå
förslag om ändringar i partiets
program och stadgar, om uttalanden i
i flera de viktigaste frågor, det gäller
att få större klarhet, än hy ad som är
rådande, angående partiets ställning
såsom ett kulturparti.
För den skull har nykterhetsfrågan
kommit fram; för den skull lär från
flera håll den kompromissaktiga och
bedrägliga programpunkten om
folkhären ha anfallits och yrkanden
blifvit gjorda på krigshärens af skaffande;
och för den skull har »religionen en
privatsak» ansetts böra utgå ur
programmet, som ej kan vilja räcka
ett finger åt vidskepelsen och ej
heller bör innebära minsta skymt af
hyckleri.
Bland motioner i sist nämnda fråga
intager den, hr Carl G. Schröder
väckt, en viss mellanställning; men
som motiveringen däri är mycket
belysande, vilja vi här anföra den
(endast med några mindre uteslutningar,
för utrymmes skull).
Hr Schröder skrifver:
Då partiprogrammet i punkterna III och
IV uttrycker kraf på »statskyrkans och
kyrkobudgetens afskaffande» och »skolans
skiljande från kyrkan», och man väl kan
mena detta vara en hållbar utgångspunkt,
att ett partiprograms skilda punkter icke
stå i strid med hvarandra utan tvärtom
äro att anse såsom hvarandra
kompletterande, så angifves ju tydligen genom
kraf-vet på särskiljande af de världsliga och de
kyrkliga angelägenheterna och att staten
icke skulle vare sig i ekonomisk eller
annat hänseende vidare stödja kyrkans
fort-varo, att den tolkningen af
programpunkten är i full öfverensstämmelse med det
öfriga programmet, att vi fordra att staten
skall anse religionen som privatsak.
Härmed är motsatsen af det förhållandet, att
staten uppehåller en kyrka, uttryckt,
nämligen att detta upprätthållande af kyrka,
där liktänkande kunna samlas och
propaganda för deras mening bedrifvas,
öfver-lämnas åt det enskilda initiativet.
Men därmed är ingalunda sagdt, att dét
är staten likgiltigt, hvad dess medborgare
tänka och tro; ty i samma mån som deras
tänkande och tro står i strid med
vetenskapens sanningar inom den andliga och
materiella kulturens områden, och
därigenom verkar hämmande för en naturlig
samhällsutveckling, så blir ju hela
samhället lidande därpå.
Om nu staten (eller soc. dem. partiet)
är nog tolerant mot olika tänkande i den
religiösa frågan ända därhän att medgifva
fullständig förenings-, församlings-,
tryck-och yttranderätt, så behöfver icke detta
nödvändigt betyda, att staten (partiet)
förlorar sin rätt eller fritages från
skyldigheten af att genom vetenskaplig
upplysning motverka sådana föreställningar, som
äro ett hinder för utvecklingen (eller
partiets framgång).
Då vi i vår programpunkt fordra att
religionen skall anses som en privatsak, så
bör däråt ingen annan tolkning gifvas än
den, att stäten (eller soc; dem. partiet) icke
skall befatta sig med religionens
förkunnelse, men tolerera det enskilda initiativet
härutinnan utan att därför åsidosätta det
vetenskapliga upplysningsarbetet, äfven
om detta skulle stå i strid med de
reli-gionsyttringar, som det enskilda initiativet
åstadkommer.
Nu finnas emellertid de partimedlemmar,
hvilka anse, att ifrågavarande
programpunkt angifver, att partimedlemmarna i
sitt arbete inom partiet för ett bättre
samhälle, böra undvika indragandet af religiösa
tvister, utan låta religionen förblifva hvars
och ens privatsak.
Emot denna uppfattning torde vara
lämpligt framhålla, att det icke kan finnas
någonting af så privat natur, att det icke
utöfvar inflytande utåt; ty det vore ju att
afbryta den allmänna orsaks- och
verk-ni ngskedj an, någonting absurdt. Och det
är väl alldeles klart, att något så afgörande
för individernas handlingssätt som deras
åskådning måste utöfva ett stort inflytande
utåt, hvarför det icke kan vara oss
socialdemokrater likgiltigt hvilka uppfattningar
partimedlemmarna hysa.
Om det vore så, att hysandet af en viss
uppfattning i den religiösa frågan vore af
exempelvis så liten betydelse eller kunde
göras därtill genom att helt enkelt förklara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
