Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorsson från Ystad; J. A. Berg från
Helsingborg; P. Eriksson (»Per-Erik»),
V. Andrén (Sthlm), N. M. Nilsson
(Sthlm) representerande Göteborg; A.
Lagerström (»Fontän») från
Norrköping; E. Freding och G. W.
Wilhelms-son (Sthlm) från Uppsala; C. L.
Lundberg från Gäfle och Hj. Branting,
representerande någon organisation i
Östersund.
Kongressen antog stadgar för
»Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti»,
föreslagna af Socialdemokratiska
förbundet i Stockholm. I stadgarne
heter det bl. a.: »Partiet skall bestå af
sådana politiska, fackliga och andra
föreningar, som bygga på
klasskampens grund». Sju »förtroendemän»
skulle fungera mellan kongresserna.
Partiet skulle bestå af tre distrikt
(Sverige »delades» i tre sådana) med
sina distriktstyrelser. De lokala
organisationerna skulle bilda
»samorga-nisationer» .hvilket emellertid aldrig
blef konsekvént genomfördt, förrän
kongressen år 1900 beslöt distriktens
slopande och bildandet af
»arbetarekommuner» som direkt anslöto sig
till partiet.
Om personer, hvilka af’ någon
orsak ej kunde tillhöra någon
partiförening, skulle få ansluta sig direkt och
lösa »partikort», tyckes meningarne
varit delade, att döma af att denna
fråga vållade votering med
namnupprop. Med 32 ja beslöt kongressen att
anslutning kunde ske på detta sätt.
Som minimikontingent till partikassan
bestämdes 15 öre pr år och medlem.
Partikort skulle kosta 3 kr.
Kontingent till distrikten ägde dessa å sina
kongresser att bestämma.
I rösträttsfrågan antog kongressen
den s. k. Lill-Jäns-resolutionen, hvars
»kläm» torde innehållas i följande:
».....då slutligen den allmänna röst-
rätten är en oundgänglig förutsättning
för att folket på laglig väg skall kunna
bli herre i sitt eget hus och ombilda
samhället efter sina behof, i stället
för att det nu väsentligen tjänar öf-
verklassens fördel.......så uppfordrar
kongressen alla partimedlemmar att
vid alla tillfällen arbeta för allmän,
lika och direkt valrätt med
tillräckliga garantier för denna rätts fria ut-
öfning ...... för alla myndiga och
välfräjdade män och kvinnor?»
Märk i detta uttalande
sanktionerandet af vanfräjdstraffet! Äfven den
första »folkriksdagen» medtog i sitt
prinoiputtalande om allmän rösträtt
detta »frejd»-villkor, något som
»folkriksdagsman», numera professor
Wick-sell, ansatt därom, i hög grad
beklagade och förklarade att det, hvad på
honom angick, skett genom bristande
uppmärksamhet.
Partiets ställning till andra
partier vållade liflig debatt och ett
sär-skildt uttalande, hvari man betonade
att de andra partierna äro samtliga
»en enda reaktionär massa». Men —
med hvilken man skulle samarbeta,
naturligtvis med en del förbehåll. För
»samarbete» röstade bl. a. Björkman,
C. F. Högvall (måleriarbetarnes
nuvarande förtroendeman), R. Hansen,
Per Eriksson, E. Freding,
Wilhelms-son och Hj. Branting. Mot röstade
bl. a. Fr. Sterky, Aug. Palm, N. O.
Vester, F. V. Thorsson och C. L.
Lundberg.
I nykterhets fr äg an antogs ett
uttalande, hvari kongressen ställde sig
sympatisk till »nykterheten».
Beträffande skyddslagsstiftning och
»den fackliga organisationens antogos
långa resolutioner med kraf och
.uttalanden, som numera hänföras till den
fackliga organisationen.
I religionsfrågan antogs den
nuvarande programpunkten.
I »våldsfrågan» antogs utan
votering med namnupprop följande
uttalande :
»Kongressen förklarar, att Sveriges
socialdemokratiska parti i sin
verksamhet för att organisera den svenska
arbetareklassen till eröfrande af den
politiska makten endast vill begagna
sig af sådana medel, som motsvara
folkets naturliga rättsmedvetande. Det
nutidsprogram, vi uppställt och arbeta
för, är det bästa vittnesbördet om att
vi ingalunda för vår del sträfva efter
en våldsam revolution. Kongressen
tillbakavisar uttryckligen de
dumdristiga planer, som understundom
till-skrifvas oss af våra fiender, att’vi
skulle vilja sätta hela arbetarerörelsen
på spel genom att utan tillräckligt
stöd i folket försöka en eller annan
våldsam kupp. Tvärtom vill partiet
fortfarande som hittills använda hela
sitt inflytande för att förebygga
obetänksamma, våldsamma utbrott af
folkets missnöje, bakom hvilka ingen
tillräcklig makt skulle kunna ställas.
Revolutioner- kunna aldrig »göras»;
men skulle de styrandes blindhet och
egoism frammana den våldsamma
revolutionen som förtviflans själf hjälp,
är vår plats gifven och vi redo att
göra allt för att åt folket eröfra och
bevara så värdefulla frukter som
möjligt af striden, på det att dess offer
ej må ha skett förgäfves.»
För öfrigt uttalade man sig för
agitation särskildt bland kvinnorna och
militären; för socialistiska skolor och
för »samtidiga demonstrationer», som
skulle anordnas af »förtroendemännen»,
samt för en del andra frågor som nog
voro och fortfarande äro betydelsefulla,
men för hvilka ej torde behöfva
redogöras.
Till kongressen anlände ett 15-tal
telegram och hälsningar bl. a. från
polska partivänner genom Stanislas
Mendelson, Paris, och från ryska
socialister. Det senare telegrammet hade
följande lydelse: »De ryska
socialisterna sända sina svenska
meningsfränder, nu samlade till kongress i
Stockholm, de bästa välönskningar.
Vi glädjas öfver de framsteg
socialismen gör i grannlandet och dela med
Eder förhoppningen om, att den dag
icke är alltför långt aflägsen då
socialismen skall triumfera hos alla folk.
Pierre Lavroff, Paris.»
Det tyckes af dessa hälsningar som
om det internationella bandet varit
starkare då än nu eller åtminstone
söm om det sedan dess icke vunnit i
styrka, hvems felet nu än är.
»Social-Demokraten» sade om
kongressen, att på denna »fanns ingen
besegrad minoritet», och Aug. Palm
kallade den dag,"då kongressen slutat
sitt arbete, för den skönaste i sitt lif.
Ett litet intermezzo*afbröt andra
dagens förhandlingar. Tvänne
poliskommissarier med handräckning infunno
sig då på lokalen —
murarefackföreningens, 12 Tunnelgatan, 2 tr. —
och upplöste »mötet» på grund af att
det ej var anmält, men åhörare icke
desto mindre hade tillträde.
Kongressen beslöt då sammanträda införjlykta
dörrar med insläppande blott af
referenter. Sterky, kongressens
ordförande, fick sedan böta 50 kr. för
»försummelsen ». Social-Demokraten skref
härom: »Vi fordra i likställighetens
namn — ty lagen är ju lika för alla,
hr polisdomare? — att ni
ögonblickligen till laga näpst genom högsta
bötesbelopp befordra kammarens
(riksdagens) talmän för »icke anmälda
offentliga möten». Hm!
Till förtroendemän valdes på
kongressen: Hj. Branting, A. Danielsson
(ej närvarande), Fr. Sterky, Aug. Palm,
Per Eriksson, J. M. Engström och C.
L. Lundberg.
Detta var partiets konstituerande
kongress.
Den nästa, som hölls i Norrköping
1891 den 17—20 maj, blef icke en
fridens, utan en stridens kongress.
Hvad dessa strider, som upptogo mest
hela kongressen, gällde, må några
utdrag ur de af de båda riktningar
föreslagna resolutionerna antyda. I
förtroendemännens rapport hette det:
»På senaste tiden ha äfven slitningar
i en annan riktning» — än personliga
dito i tidningsföretagen »Folkets Röst»
i Göteborg och »Proletären» i
Norrköping —- »gjort en del väsen af sig
inom partiet. Några personer ha
nämligen gjort sig till förkämpar för
åsikter angående taktiken och vårt partis
mål stridande mot det af partiet
antagna programmet». (När och huru,
före 1897 års kongress, antog partiet
något program?)
Beträffande »socialdemokrati och
anarkism» framhöll kongressen i ett
uttalande, som antogs med 28 röster
mot 11 samt 12 neutrala och en
frånvarande (Per Eriksson): »I betraktande
af att socialismens internationella
grundtankar äro absolut oförenliga
med de oklara tankeriktningar och
försök till partibildningar, som under
namn af anarkism framträdt och i de
flesta land spelat en öfvergående
bullersam roll i den praktiska
agitationen, åsyftande att uppoffra den
socialistiska organisationen af arbetet
för den absoluta eller orimligt
öfver-drifna individuella
själfbestämnings-rätten, förklarar partikongressen denna
anarkistiska samhällsteori för
anti-socialistisk .....och beslutar att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
