Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är genomandadt af sann religiositet
och varm känsla för alla lidande,
kan naturligen endast på det mest
angenäma sätt tilltala en hvar. Dock
skulle jag i egenskap af
finansminister vilja hemställa om fria
händer att som en administrativ
åtgärd, genom lämpligt afvägd
beskattning på de fattigas
nödvändighetsartiklar, dra gränsen för
utgifterna till denna institution så, att
de fattiga själfva få bestrida
fattigvården. Jag djärfves detta förslag,
då jag tror mig förstå att såväl
eders majestät som höga rådet
anser mer än nog, att initiativet har
tagits af oss och att hjälpsamheten,
denna ädlaste bland dygder, må
vinna allt erkännande af staten och
särskild t befrämjas mellan de
fattiga. »
Äfven detta förslag ansågs godt.
Med af rörelse vibrerande stämma
tackade nu konungen sitt råd för
dess nitälskan om sin konungs lif
och fäderneslandets väl samt
nedkallade den obefintliges välsignelse
öfver det människokärlekens verk,
man nu ginge att utföra; att med
det fattiga folkets egna pengar idka
välgörenhet Iland det fattiga folket.
Så inrättades då den offentliga
fattigvården och därmed ansågs all
nöd, allt elände afhjälpt; hvarför
allt slags tiggeri, som gick ut på
att uppehålla lifvet, förbjöds och
bestraffades.
Allt gick dock snart åter sin
vanliga gång, trots tillkomsten af denna
nya modelögn: samhällskänslan. Den
pälsklädde syntes le åt den i sina
trasor ‘darrande blåfrusnes
påfallande likhet med. skämttidningarnas
nöjesfigurer, girigheten skrattade
som förr åt hungern, och den
fattiges hederlighet beprisades. Nöden
grep omkring sig allt mer och mer.
Som alla affärer i samhällslögner
gå bra, startades snart
välgörenhetsföreningar. Allt »bättre folk»,
som inte ville ha med de fattiga
att göra, som ville komma ifrån att
med ett vänligt ord stödja och råda,
blefvo medlemmar och begagnade
på sina dörrar skyltar med en af
samhällets grundsatser: hjälp dig
själf. På samma sätt som man förr
kunde köpa äflat för sina synder,
kunde man nu genom en ringa
af-gift, endast tio kronor, årligen,
genom en sådan de fattigas förvisning
köpa sig officiellt erkännande på
hysande af samhällskänsla.
Men äfven enskilda personer
började drifva samhällskvacksalfveri.
Och en myckenhet gåfvor
inströmmade. Att gifva gåfvor ansågs
vara att göra godt, ty det vittnade
om hängifvenhet åt lögnen om
samhällskänslan; men ändå större var
att göra godt med andras gåfvor;
och störst var att göra godt med
andras gåfvor i de heliga spökenas
namn, ty det sista bär vittne om
hängifvenhet åt tvänne samhälls-
lögner: samhällskänslan och
religionen.
Så urartade den personliga
hjälpsamheten till gudaoffer af
opersonliga gåfvor.
Många goda människor, som
verkligen hade ett ^uppriktigt och gladt
sinne att vilja hjälpa sin nästa,
indrogos så i den idéhvirfveln, att
lögnen om »välgörenhet» var en
sanning, att de aldrig ens tänkte på,
att den sanna samhällskänslan
yttrar sig i benägenhet att så
omgestalta samhällsförhållandena, att
välgörenhet blir ett samhälles största
skamfläck, ett skriande vittnesbörd
om ett orättfärdigt system. Och
dessa goda, men förblindade
människor, hvilka afsikter till sin art
voro samhällskänslans, men på det
sätt de yttrade sig i handling
gynnade samhällslögnernas bestånd,
kunde icke fatta
samhällsförbätt-rarnas förakt för välgörenhet,
synnerligast den i gudafamiljens namn
bedrifna. I Svekrike, hvarom här
är fråga och hvarest samhällslögnen
hölls permanent maskerad, steg
välgörenhet sfanatismen så långt, att
man icke blygdes att framhålla de
många gåfvor om 30 kronor, som
gifvits för att möjliggöra
deportation af små barn att för dålig vård
bringas att slafarbeta i jordbruk
och hälsofarliga glasbruk. När
sådan social uselhet kunde anses som
det högst berömvärda, då förstår
man hvarför eländets idé är
bunden, ja nitad fast i detta samhälle.
Åter kallade konungen sitt höga
råd samman, ty det hade sports,
att en man hade hånat
fattigvården, den enskilda välgörenheten,
allt det goda som gjordes, och som
förklarade, att samhället skulle
byggas om och härtill uppviglade han
nu folket.
Konungen, som inte begrep
saken, var nervös, och rådsherrarna,
som blifvit störda i sina
affärsangelägenheter, rasade . . .
Så styrdes och ställdes i
Svekriket af konungen och hans råd i
många år, men folket som kom till
förnyad insikt för hvar dag, att det
icke är regeringen eller de rika
som skola förbättra samhället till
dess fördel, spredo ibland sig
missnöjet mot det bestående.
Och har icke missnöjet ännu
brutit enigt ut, så* torde det icke dröja
länge, innan folket själf öfvar den
största välgörenhet mot sig själf
genom att slå sig till rättvisa.
C. G. S.
Upprop.
Som väl är bekant blef tidningen
Lyse-kils-Kuriren sistlidne november åtalad af
18 extra polismän, som af arbetsgifvarna
inom stenhuggeribranschen engagerats att
hålla vakt vid det lastningsarbete, som här
och hvar i Bohusläns fjordar bedrefs af
strejkbrytare.
De ha funnit några skildringar från resp.
platser angående deras uppträdande
därstädes för sig kränkande. Artiklarna voro
emellertid icke så mycket riktade mot dem
såsom individer som fast mer mot det
system, hvars yttersta förposter de voro och
i hvars tjänst de så helt och hållet gått
upp, att alla andra hänsyn fått vika.
Om skildringarna innehöllo sanning eller
lögn kom ju icke rätten vid, ty lagen
förbjuder svaranden i ärekränkningsmål att
bevisa sina utsagors riktighet Det gällde
blott om de voro »ärekränkande» för
kärandena.
Den tillsatta juryn såg saken i vanlig
trång småstadssynvinkel och en af
artiklarna, »Bygdebref från Malmön»,
förklarades brottslig i 17 mål.
Domen löd på 100 kr. böter ocli 25 kr. i
skadestånd i hvarje mål, således inalles
2,125 kronor,
hvartill kommer kostnaderna för utslagets
tryckande samt svarandens egna
rättegångskostnader.
Denna summa kan hvarken redaktör J.
Törnfelt eller Tryckeriföreningen
Västkusten betala utan vädja vi härmed till
landets organiserade arbetare att med några
öre hvardera bisträcka till beloppets
anskaffande.
Tidningen har ju icke ådragit sig
tryck-frihetsåtalen genom en insändares eller
redaktionens småaktiga klandersjuka, utan
på grund af välbehöflig kritik af
st/rejkbrytares och deras
vaktknektars görande och låtande.
Men hvad som kan göras bör göras
snart.
Hjälp oss att förvandla vårt tillfälliga
nederlag till en seger! Hjälp oss att värna
tryckfriheten!
Lysekil den 26 januari 1905.
Lysekils Arbetarekommun.
Tryckeriföreningen Västkusten.
Insamlade medel torde insändas under
adress: Tryckeriföreningen Västkusten,
Lysekil, och redovisas i partipressen.
Sveriges socialistiska
ungdomsförbund.
JVIeddelancJen:
l:o) Klubbstyrelserna uppmanas att
regelbundet insända kvartalsrapporter till
förbundssekreteraren Bror Johnsson, Stora
Norrgatan 74, Landskrona.
Alla bref rörande
förbundsangelägenheter, torde äfven afsändas under
ofvan-stående adress.
Alla pänningförsändelser till
förbundet torde sändas till förb. kassör J.
Hansson, Södra Långgatan 17, Landskrona.
A kupongen bör skrifvas hvartill
pän-ningarna äro afsedda.
2:o) Alla klubbar bedjas att omgående
insända uppgift om sina mötestider samt
korresponderande sekreterarens adress för
upprättande af en minneslista, till Brands
redaktion.
3:o) Obs.! Medlemskort med eller utan
stadgar ombesörjas billigast genom
Centralkommittén.
Agitera af fulla krafter
för Brand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
