Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monaco också, tänker jag. Skada
blott att en obetydlighet fattas:
Tyskland, Ryssland, Frankrike, Österrike
ha icke förklarat sig för denna
lösning. Hvad människorna lätt låta
bedraga sig, då egen fördel är med i
spelet! Att förutsätta, att
stridigheterna mellan Ryssland och Polen,
England och Irland, Österrike och
Ungarn, Frankrike och Tyskland
kunna utjämnas på försonlig väg, det
är som skulle man föreslå
handelsmän och bankirer att ingenting sälja
utöfver inköpspris! Förslaget till
regeringarna, att ej använda sin styrka,
är att råda dem till själf mord. Det
är föga antagligt, att de följa det.
Då jag var barn, inbillade man
mig, att jag blott behöfde strö några
saltkorn på en fogels stjärt för att
lyckas fånga den. Jag insåg dock
snart nog, att det ena var lika svårt
som det andra. Om en fogel har
vingar och icke vill bli fångad, låter
den ej strö salt på sig; det
karaktäristiska för den är att flyga. Det
karaktäristiska för regeringen är att
befalla och icke att lyda; de skola
aldrig frivilligt af säga sig makten.
Och som det är armén som ger
makten, skola de aldrig af säga sig armén
och dess hufvudbetydelse: kriget.
Påstår man emellertid, att lösningen
af problemet utslutande ligger i den
personliga ställning, som hvarje
människa intar till den moraliska och
religiösa fråga, som uppställts,
nämligen frågan om värnepliktens
berättigande eller icke, så rycka de lärde
på axlarna och värdigas icke svara.
Med långa tal och digra böcker tro
de sig finna lösningen af frågan, och
regeringarna låtsa skänka dem sin
sympati och uppmuntran på samma
sätt som de låtsa uppmuntra
nykterheten, fastän de mestadels lefva af
folkens fylleri, eller som de låtsa
beskydda undervisning, frihet,
konstitution och kristendom, fastän deras
styrka ligger i okunnighet och
frånvaro af frihet och fastän kristendomen
står i uppenbar strid mot all regering.
Yrkanden på fred och afväpning
komma regeringarna väl till pass: de
lura folken och afvända deras tankar
från hufvudfrågan: skall man eller
ikall man icke underkasta sig
värne-plikten?
Den andra kategoriens sätt att se
är mera tragiskt. De fasa för kriget,
men anse detsamma så oundvikligt,
att de hvarken se eller söka någon
befrielse från detta förtviflade läge.
»Tänk om arméerna skulle fordra
räkenskap af regeringarna för hvarje
förklaradt krig! Om de nekade att
utan anledning låta döda sig!» utropade
den genialiske Guy- de Maupassant,
och tilläde svårmodigt: —» men den
dagen kommer nog aldrig!»
Tolstoj.
Det är icke det militära herraväldet,
som Tyskland, Frankrike, Ryssland,
England eller Österrike söka erhålla;
målet för deras täflan är behärskandet
af världsmarknaden. Det är rätten att
påtvinga sina grannar sina varor och
sin tulltariff, rätten att utplundra de
folk, som ännu äro efterblifna i
industriellt hänseende: privilegiet att
anlägga järnvägar hos dem, som inga
ha, för att under denna förevändning
bli herre öfver marken; — rätten
ändtligen att då och då frånrycka en
granne antingen en hamn för att göra
handeln lifligare, eller en provins för
att skaffa sig afsättningsort för sitt
öfverskott af varor.
När vi nu till dags bekriga
hvarandra’, så sker det för att tillförsäkra
våra stora industriidkare en vinst på
30 proc., för att garantera
finansbaronerna herraväldet öfver börsen
och aktieägarne i gruf- och
järnvägsbolagen räntor på 100,000 francs.
Låt oss vara ärliga.
Skiljedomstolar, förminskning af de stående
härarna, afväpning, — allt detta är
vackra drömmar, men utan någon
som hälst praktisk betydelse. Endast
revolutionen skall kunna göra ett slut
på striderna om världsmarknaden
genom att gifva arbetsinstrumenterna,
maskinerna, råmaterialen och hela
den sociala rikedomen åter till de
producerande klasserna samt
organisera hela produktionen så, att den
tillfredställer deras behof, som
producera allt.
P. Kropotkin.
REVELJ.
Gå framåt du unga,
du kämpande skara
i striden för frihet och rätt.
Låt stridsropet ljung a:
Till strids mot den mara
som jämt ridit människors ätt;
Till strids emot guldet, som härskar
i världen
Och slagit oss trälar i band.
Till strids mot de blodsmän, som
använda svärden
mot bröder i främmande land.
Till strids mot den vantro,
som bundit så mången
vid dogmernas dumma moral;
Som slagit en vindbro
åt frigjorda fången,
att gå på till himmelens sal,
Att där sén få spela på harpa och
sjunga
och bada i lammungablod.
Eller också få vandra, med stegen
så tunga,
till helvetets brinnande flod.
Gån framåt i striden
mot börden och makten,
mot medeltidsanor och ståt!
Men biden ej tiden
och farten ej sakten,
Ty rundt omkring lurar förs åt.
Nu bygga de murar att skydda sin
kista
med röfvade guldet uti.
Slå till med all kraft! och din boja
skall brista
och göra dig lycklig och fri.
HjaUe.
Vägran att göra
krigstjänst.
Arbetare och kamrater!
Våra kamrater, Schönqvist och F.
Larsson, sitta dessa långa, vackra
sommardagar inburade i den trånga grå
fängelsecellen.
Vi, som sympatisera med dem och
deras vägran, vår skyldighet är det,
att åtminstone med någon skärf
bidraga till, att de kunna få lefva något
bättre än på den magra fångkosten.
Säg, hvem är icke för detta
ändamål villig att afstå några ören i veckan?
Därför ställa vi en vänlig uppmaning
till Er alla, att icke glömma dem,
som nu sitta i fängelset därför att
de icke vilja vara med om att öfva
sig till mord för att försvara
öfverklassens kassakistor. Men först och
främst vädja vi till ungdomsklubbarna.
Tillställ genast insamlingar samt
skicka (om det också är blott mindre
poster) bidragen genast till Brands
expedition, Axel Holmström,
Fjäll-gatan 34, Stockholm.
Andra, som göra insamlingar eller
äro villiga att skicka bidrag, torde
fortast möjligt skicka dem till samma
adress.
Kom ihåg att vi måste rusta oss
till strid mot de skändliga
krigsbarbarerna!
Stockholm den 26 maj 1905.
Stockholms socialistiska
ungdomsklubbar.
Rgitera för Brandl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
