Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Sveriges ära!
(Till bilden å första sidan).
Någon mera oerhördt brottslig
propaganda än den som nu, till
följd af okunnig råhet och
simpelhet utan gräns, till följd af
utlef-vade gamla öfverklass släkters
fruk-tansvärdt tomhufvade fanatism och
blodtörst, förts under de senast
gångna veckorna, torde knappast
kunna tänkas.
På Helgeandsholmen sitta i dessa
dagar gamla gråhåriga och
förbenade stofiler, sorgligt kända och
erkända öfver allt Sveriges land för
sin mörka kulturfientlighet och blinda
konservatism, och afgöra huruvida
hundratusentals unga svenske och
norske män, som aldrig sett
hvarandra och ännu mindre ha något
otaldt med hvarandra, skola fösas
tillsammans för att slakta hvarandra
såsom urskogens vilda djur,
öfver-falla livarandra med dödande kulor,
sargande bajonettknifvar,
sönderslitande bomber och granater, utplåna
hvärandra från jorden, —
afgöran-det ligger i de gamla gubbarnas
darrande händer, i deras tomma
hiärnor och på deras lallande
tun-gorl
Lif eller död för den svenska
ungdomen afgöres i dessa dagar i
diverse kabinett af en samling
människor, om hvilka vi inte veta
annat än att de äro mycket gamla
och mycket tokiga.
Och hvarför, tillåt oss go herrar
att fråga det, vi som äro de
tillämnade slaktoffren, hvarför skola
vi i deiyia tid af ljusa nätter och
varma dagar, då naturen predikar
sitt försonande skönhetsevangelium
öfver hela den härliga skandinaviska
halfön, hvarför skola vi, ni
mörkrets män, öfverge hus och hem,
fäder och mödrar, hustrur och små
barn för att ta mordvapen i
händerna och söla ned de värmländska
skogarna och de norska fjällen med
oskyldigt blod?
För Sveriges ära! svara ni och
slå patetiskt med handen på det
ställe af edert gamla förtorkade
bröst, under hvilket andra
människor ha ett hjärta.
Och med tillhjälp af fetlagda
»Kristi efterföljare», som ostraffadt
predika våldets evangelium från
predikstolarna, och lika samvets
som talanglösa murflar från det
mörkaste Klara, söka ni med
otrolig oblyghet hetsa upp en
»stämning» till förmån för den vidriga
begreppsförvirring, som är
utmärkande för ert s. k. program.
För att nå ett så vackert mål
som ett krig måste man använda
vackra medel: De hutlöst lögnaktiga
fetstilsankorna i Vårt Land, Nya
Dagligt Allehanda och
Stockholmsbladet: »Hela Norge mobiliseradt!»
— »Svenska flottan mobiliserad.» —
»Tjugutusen norrmän mot gränsen»
m. fl. medvetna, och, medgifven
det, med hänsyn till af sikten
oerhördt brottsliga lögner. For att inte
tala om alla små ilskna
norskätar-notiser och »ledande» skällartikl^r.
Veta dessa dystra blodnegrer
hvilket snyggt handtverk de utföra?
Veta de, att de för en simpel
judaspenning medverka till att
ödelägga två folk?
* *
*
De skräna i floder af bläck om
»Sveriges ära» som om de hade
den liggande inlåst i en byrålåda på
någon af sina otäcka
redaktionsbyråer och när som helst kunde ta
fram den och titta på den och tala
om hur den mår och hvad den för
tillfället behöfver.
På officersmässerna landet rundt
håller man repetitionskurser i
»Sveriges ära» ända från Styrbjörn Starke
och till slaget vid Svensksund,
under det man dricker punsch,
sjunger folksånger och skramlar med
sablarna.
LöjtnantEkströin påPolacksbacken
påstod häromdagen att Sveriges ära
kräfde att han, Ekström, och hans
kompani, i slutet af veckan stode i
Kristiania.
Ekström står emellertid kvar med
sitt kompani på Polacksbacken och
stampar, ännu den dag som är, och
hans »Sveriges ära» får hvila sig.
Häromdagen inträdde fyra
stycken gradpasserare i Fritzes
bokhandel, som för tillfället var full
med folk, och kommenderade med
hög röst: »Höv nu, vav så god och
låt oss få fyva exemplav af
gene-valstabens kavtov öfvev Novge!»
Hvarpå de unga generalsämnena
marscherade till Rydbergs bar för
att detaljera fälttågsplanen.
Stackars norrmän! . . .
Beväringsmännen på
lägerplatserna lära i dessa dagar vara lifligt
attackerade med »fosterländska
föredrag» af de tvåbenta karrikatyrer
af släktet Homo Sapiens som gå
under namn af löjtnanter.
Regementspastorerna förklara med
en mun att gamle Gud Fader för
ingen del har något emot ett litet
krig. Tvärtom.
*
Den arbetande och tänkande
svenska ungdomen har emellertid genom
storsvenskarnas under de senaste
veckorna utförda kovändningar och
ömkliga afslöjanden af sin
vanvettiga och pompösa sjuklighet, fått
sin stridslinje — som vid allt heligt
inte bildar någon front mot
norrmännen — ytterligare preciserad.
Här måste agiteras med
fördubblad kraft och fart.
Ned med dem som äro nog
samvetslösa att skräna om att »Sveriges
iära> skall köpas i blod!
Bort med krigsgalningarna och
mordbenglarnal
Må de falla själfva på sina gamla
svärd, så att vi aldrig mera måtte
få höra deras vidriga kraxande!
Ned med militarismen!
Stockholm den 4 juli 1905.
Skandinav.
Ned med vapnen!
Krigshofrätten beslöt i sin vishet,
att de två månadernas fängelse och
och de två månadernas straffarbete,
hvartill vår kamrat Fritiof Larsson
af krigsrätterna dömts, skulle
förvandlas till tre månaders straffarbete.
Det var allt. Krigshofrätten kunde
icke inse, hur rosenrasande galet och
juridiskt vanvettigt det är, att en
person blir för ett och samma »brott»
dömd tvänne gånger.
Den 22 juni fördes Fritiof Larsson
från kasärnens arrest till Stockholms
skandalöst usla häkte, där han fick
sitta till den 30 d:s, då han blef
transporterad till Uppsala.
Som håns rättegångsbiträde fick jag
tillfälle att träffa honom på häktet.
Han var sig lik: frimodig och säker
och strålande glad, då jag som
hastigast framförde hälsningar från
tusen-den kamrater och liktänkande. Blott
ett hade han att anmärka: att maten
var så mycket sämre på häktet än i
kasärnens arrest. Detta är äfven från
detta samhälles synpunkt sett så
mycket skamligaie, som på häktet kunna
ju personer tvingas sitta, som äro
alldeles oskyldiga och som sedan under
rättegångens lopp frikännas . . .
På morgonen den sista juni fördes
vår kamrat i fångvagn från häktet
till järnvägsstationen. Där nere hade
samlats ett 60-tal arbetare för att
hälsa honom, och då tåget blåstes af
uppstämde några af Frithiof Larssons
kamrater ett fyrfaldigt hurra, som
dånade efter perrongen och trängde
säkert in i den tättslutna fångkupén.
Då vår kamrat fördes från
fångvagnen, som kom från häktet, till
järnvägsstationen, fick han gå
fast-kedjad med tre andra straffångar.
Och man vågar ändock tala om
civilisation ! *)
Ett märkligt militärupprop är det,
som »Socialistisk Ungdomsförbund i
555 Alla bref till honom böra allt fortfarande
adresseras till Brands red., Vanadisvägen
15, Stockholm. Och hvad
korrespondensen till vår kamrat på Långholmen,
Schönqvist, beträffar, så får den icke vara
vidlyftig, d. v. s. man får egentligen icke
skrifva annat än en hälsning. Men hvar
och en kan ju förstå, att denna hälsning
är nog och kärkommen. Den, som
skrifver mera och särskildt den, som skrifver
om dagens fråger eller uttrycker sin harm
mot det bestående, skrifver ej till
Schönqvist, ty sådana bref får han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
