Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark» i våras utgaf och spridde,
inlagdt i oskyldiga ljusgröna kuvert.
Författaren, Chr. Christensen, börjar
med den lilla elaka maningen till
läsaren, att om denne hör till den
ägande klassen han icke bör trötta
sina ögon med att läsa detta upprop.
Det är riktadt till den unge
proletären, som enligt lagens befallning
skall dra på sig den granna
uniformen och börja det ädla
krigarhandt-verket. »Tanklös bör du icke hänge
dig åt en institution, som är så
brännmärkt af råhet och brutalitet som
militarismen», utropar författaren och
skildrar i korta gripande ord alla
ohyggligheter, alla skändligheter det
rysk—japanska slaktandet uppenbarat,
samt fortsätter sålunda:
»Med öfverlagd klokhet och listig
beräkning har den ryska och japanska
regeringen i och genom den tvungna
militärtjänsten uppfostrat den million
vilddjur, som nu härja Mandschuriets
berg och slätter. Den ryska
regeringen har genom militärtjänsten
uppfostrat de mördare, som sköto på de
fredliga ryska arbetarna i Petersburg
den 22 januari i år.
Hvarje regering söker genom den
tvungna militärtjänsten göra landets
sörfer till dresserade mördare, för att
med dessas hjälp rof va land till
plundring och samtidigt tvinga
underklassen att låta utsuga och tyrannisera
sig, så som öfverklassen finner för
godt. För den skull upprätthålles
militarismen och den tvungna
värnplikten 1
Ja, käre kamrat, i dag skall du i
kraft af värnpliktslagen träda i
mör-darlära hos den danska
vänsterregeringen. Denna regering som har öppet
förklarat, att danska militären är för
svag att rof va nytt land, ja icke en
gång i stånd att försvara landet mot
andra makter. Trots detta höjer man
militärbudgeten; den provisoriska
fästningen kring Köpenhamn förbättras
oupphörligt. Då du drar
konsekvensen häraf, måste du förstå, att den
danska regeringen rustar mot en inre
fiende.
Öfverallt, där arbetarne ha rest sig
mot öfverklassens tyranni och
förtryck samt fordrat så mycket att de
kunna lefva utan att svälta, ha
rege-ringarne utkommenderat soldater mot
dem. Där arbetarna kommit med
böner, ha de maktägande svarat med
mord — icke blott i Ryssland, utan
i alla större länder. Här i Danmark
har det ännu icke gått så långt, men
på valdagarne och på arbetarnes större
festdagar har regeringen sörjt för att
en del af manskapet hållits kvar i
kasärnen för att kunna hastigt rycka
ut. Den dåliga afsikten har därför
aldrig fattats, och ingen vet hvad
framtiden skall visa.
Den regering, som nu sitter vid
makten, tillhör den svartaste reaktion.
Den ställer sig som ett hinder för all
frihet och allt framåtskridande. Den
representerar landtarbetarnas grymma
utsugare, storbönderna och godsägarne,
som af penningsnikenhet nedtrycka
landtarbetarna i de eländigaste villkor.
Denna regering har brutalt vägrat att
hindra arbetslöshetens följder,
hvarunder tusen och åter tusen barn få
lida hungerns och köldens kval. Af
denna regering, som i stället för
humana framsteg söker på. alla sätt att
införa prygelstraff för vuxna
människor, af den regeringen kan man
vänta allt. Den representerar
förtryckarna mot de förtryckta. Den
är öfverklassens brutala handtlangare
i kampen mot de fattiga och lidande
klasserna.
Skulle du därför en dag bli
utkommenderad för att skjuta på arbetarna,
så betänk dig innan du går till
handling ; ty den dagen är all lag och rätt
upphäfd, och på dig och dina
kamrater kommer ansvaret att hvila. Ni
allena bestämma då, om striden skall
uppgöras genom fredlig förhandling
mellan klasserna eller med
blodsutgjutelse och mord. Lyder du
officerarnas kommando, då ställer du dig
på förtryekarnes sida och gör dig
själf till mördare och förrädare mot
dina klassbröder, hvilkas förbannelse
skall följa dig, hvarthän du än flyr.
Endast förnedring och själskval och
öfverklassens hån blir dig till del.
Men om du nekar att lyda
officerarnas befallning till mord och jämte
dina kamrater ställer dig passiv, då
skall du icke blott förhindra allt våld,
utan du skall åstadkomma, att de
tusen och åter tusen, som nu lefva i
fattigdom och okunnighet vilja vakna
upp till en ny och rikare känsla och
glädje af lifvet; du skall dra
kasär-nernas och kojornas bleka och
utarmade barn fram under solens och
kunskapens varma strålar, så att
hälsans rosor åter kunna blomstra på
barnets kinder och folkets
intellektuella lif spira i större och friare
former, jordens arbetare skola sända dig
sin beundran och tack. Framtidens
historia skall bära ditt namn såsom
minne af den första fredsvän, som
ägde mod och makt att realisera
mänsklighetens lifstanke: Fred mellan
människorna.
Tänk öfver detta, kamrat, om du
en gång skall välja mellan öfver- och
underklassen! Ja, tänk därpå hvar
gång du tar ett- af regeringens
mord-vapen i din hand!»
Af det här citerade finner läsaren,
att det danska uppropets mening är
samma som den, hvilken genomgår
våra upprop. Svenska ungsocialisterna
stå icke ensamma i sin oförsonliga
strid mot militarismen i alla dess
former. Öfverallt föres denna strid
af de vakna, revolutionära
socialisterna i alla civiliserade land.
Just i dagarna, då Brand går i
press, har Norrköpings socialistiska
ungdomsklubb utsändt i ett
3O-tusental ett upprop till de värnpliktige,
som är delvis bekostadt af stadens
arbetarekommun och är särdeles
präktigt.
Det erinrar kort om den norska
revolutionen samt om skallet bland
den krigsgalna öfverklasspöbeln.
»Vid urtima riksdagen», heter det,
»ha storsvenskarna motionerat om
upptagande af ett 10O-millioners lån
att af regeringen disponeras vid fall
af behof. Ett hot så tydligt som
något mot norrmännen och freden.
Det talas också mycket allmänt
om en mobilisering för att skaffa
Sverige respekt hos norrmännen.
Hvad skall man med ett
100-millionerslån om icke till
krigsrustningar ?
Hvarför skall man mobilisera om
man icke tänkte använda den
mobiliserade väpnade styrkan mot Norges
folk?
Här hemma ha en del af dessa
skränande storsvenska »patrioter» ka*
stat ett 20,000-tal arbetare på gatan
för att ännu mera utsvälta de
utsvultna och förtrampa de förtrampade.
Nu vill man också genom en
mobilisering rycka brödbiten och
existensmöjligheterna från nya 100,000-tal
proletärer.
Våra norska klassbröder ha midt
under öfverklassens fosterländska skrän
räckt oss en trofast hjälpande hand
i vår kamp emot kapitalet. Skulle
vi så illa löna deras solidaritet, att
vi, lystrande till skränpatrioternas
order, gingo ut för att i massor slå
ihjäl våra norska bröder, som hjälpt
oss i vår kamp. En så svart
otacksamhet kan ingen proletär visa mot
en klassbroder.»
Vår fiende är den svenska
öfverklassen, kapitalisterna, utsugarna här
hemma, därom erinrar uppropet vidare
och tillropar de värnpliktige att i
händelse af mobilisering vägra att gå
med.
»Ingen må af rädsla för
krigslagarna låta skrämma sig till
inställelse. Blir du bestraffad, har du ditt
lugna samvete kvar att icke ha
medverkat till skändligheten, på samma
gång du därmed protesterat mot att
släpas ut som slaktboskap för att på
slagfältet söndertrasas till en oformlig
massa af kartescher och granater.
Visa de maktägande med en
oböjlig viljekraft att du icke ämnar låta
använda dig hvarken som slaktboskap
eller slaktardräng.
Proletär! Visa att du är
människa! Blif icke brodermördare!
Inställ dig icke vid en eventuell
mobilisering!’»
Det är nu ej tid att tvista om doktriner.
I jämförelse med ett folks rätt att vara
sig själft och bestämma öfver sin egen
tillvaro inom egna gränser ha alla
konstitutionella tvisteämnen icke större värde
än våra utslitna kläder.
K. P. Arnoldson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
