Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
1905
Illustrerad Socialistisk Tidning.
ORGAN FÖR SOCIALISTISKA UNGDOMSFÖRBUNDET.
A.-B. Arb. Tryckeri, Sthlm 1905
Innehåll:
Meningen med vårt upprop af A. O. Jensen. —Ar socialiststaten idealet? af Einar
Håkansson. — Hatets sång. Dikt af Leon Larsson. — En finsk revolutionär. — Gnistor. —
Reaktionens härjningar. — Svenskt. — Goda råd, dikt af Scarron. — Värnpliktsstrejk af
samvetsskäl. - - »Handlingens propaganda.» — Grängesbergs tokar. — Från klubbarna. —
Upprop m. m.
vore det nödvändigt att om möjligt
samla Sveriges folk till gemensam
aktion kring en viss gifven paroll.
Denna paroll ansågo vi oss ha
funnit i en maning till
mobiliserings-strejk. Yi äro öfvertygade om, att
man ganska lätt skulle kunna samla
stora skaror af de unga kring detta
lösenord, och den sympati
hvarmed uppropet
mottagits icke allenast af
de unga utan också af
de mera till åren komna
inom arbetareklassen, har
styrkt oss i denna
uppfattning. Här om
någonsin, ansågo vi, kunde
ordspråket tillämpas;
»Bättre att stämma i
bäcken än i ån». Hade man
blott en gång lyckats att
få de värnpliktiga
inklämda i knekttröjan, så
skulle det bli
hundrade-faldt svårare att kunna
uträtta något. Så länge
man kunde vädja till
individen i det civila lifvet,
hade man stora utsikter
att lyckas, men då man
endast fick med ett
nummer i armén att göra
som stod under
militärdisciplin och barbariska
krigslagar, då
försvårades saken betydligt.
Därför var det nödvändigt
att redan vid
mobiliseringen göra front mot de
sabelskramlande »patrioterna» för
att om möjligt »bespara oss mera
kraftförtärande vapen».
Ett vapen som naturligtvis alltid
måste hållas i beredskap, om, trots
allt, de krigsvilda norskätarna skulle
fortsätta med galenskapen, vore
storstrejken, men vi förmenade att man
först kunde försöka med en
mobiliserings strejk, öfvertygade som vi
voro att den skulle åstadkomma
den önskade verkan; först om det
då skulle visa sig nödigt, borde
tillstånd ansågo vi vara så farligt.
Just härför måste något göras för
att rikta uppmärksamheten på de
medel, hvarmed underklassen måste
möta hvarje tanke på
våldsåtgärder. Icke hade man rättighet att
dröja till mobiliseringsorderna
utfärdats, ty då hade det kanske varit
A. O. JENSEN.
för sent. Nej, snarast möjligt
måste arbetareklassen göras
uppmärksam på faran, göras förtrogen med
att kraftåtgärder från arbetarnes
sida kunde blifva nödvändiga för
att tysta munnen på de storsvenska
skrikhalsarna och rycka dem
tillbaka från »ärans» dimhöljda
piedestaler, ned till den nyktra
eftertanken. Ingen kunde veta, huru
snart Sveriges folk kunde kastas i
ett krig med broderfolket, ,om man
läte packet fritt husera, och därför
Meningen med vårt
I och med norrmännens resoluta
7 juni-beslut och däraf
följande situation
kastades unionsfrågan till följd
af storsvenskarnes löjliga
fåfänga in i ett så pass
kritiskt läge, att man med
bekymmer måste fråga
sig: hvarthän?
Möjligheten för
unionskonflik-tens »lösande» med
våldsamma medel trädde allt
skarpare i förgrunden.
Skränpatrioternas ilskna
tjut tilltog med hvarje
dag i fräokhet och bru~
talitet. Åtskilligt tydde
på att man från
rege-ringshåll börjat räkna
med möjligheterna af en
mobilisering såsom ett
hot mot norrmännens
kraf på
unionsupplös-ning. Med otålighet
väntade vi hvarje dag någon
paroll från partistyrelsen,
— men ingenting
afhör-des. Till sist tröt
tålamodet. Yi ansågo
situationen vara sådan, att
något måste göras. Yille
icke partiet taga saken
om hand, måste ungdomen — de som
i första hand träffades af en eventuell
mobiliseringsorder — själf utslunga
sitt förkastelsens anathema mot de
krigsgalna storsvenskarnas skräfvel,
och så kastade vi ut vårt upprop i
massor öfver landet.
Ingen kunde naturligtvis med
någon som helst säkerhet veta, hur
saken skulle utveckla sig. Kanske
skulle det gå mycket fredligt,
kanske skulle man göra bruk af
vapenmakt. Men just detta osäkerhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
