Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En finsk revolutionär.
Det är en besynnerlig historia,
jag nu vill berätta. Min hand
darrar. Jag är upprörd öfver min
väns öde. Oeh jag kan ännu
knappast fatta, att han, min vän Ström,
icke hette Ström, att han icke ens
för mig uppgaf sitt verkliga namn.
Han visste, att jag hörde till de
revolutionära finnarna, som äro
villiga att stå till reds, när man
påbjuder det. Han visste det — och
han förrådde dock aldrig hvem han
var.
Först sedan han handlat och jag
fick se hans porträtt, fick jag veta,
att han, en så glad och god
kamrat, som jag så många gånger
diskuterat med, var Reinikka, om
hvilken jag hade hört talas så
mycket.
Nu känner jag hela hans
historia.
Matti Jalmari Reinikka föddes
år 1883 i Kurikka socken, Vasa
län. Hans far var en välbärgad
landthandlare. Sonen genomgick
folkskolan och stannade sedan
hemma och stod i faderns affär. I
augusti 1904 lämnade han den och
reste till Sverige.
I Hernösand tog han plats på
tobaksfabriken, där han dock
stannade endast en kort tid, då han
vände till Finland, och i
Helsingfors kom genom en listigt
uträknad plan i den hemliga polisens
händer — på sätt och vis. Han
resenterade sig nämligen som
tröm och meddelade, att det i
Helsingfors fans en person, som hette
Reinikka och som planlade ett
attentat mot prokurator Johnsson. Så fick
han en lång tid valla omkring med
en rysk detektiv. Reinikka
efterspanades, men förgäfves. Så lärde
han känna mycket af maskineriet
hos Helsingfors’ hemliga polis.
En dag träffade han tyvärr en
barndomsvän, som kände igen
honom och som gick gladt emot
honom med ett: »Tjänare på dig,
Reinikka!» Nu var det bäst för
honom att lämna hela sällskapet.
Han rymde, blef eftersatt af den
ryska detektiven, men lyckades
undkomma.
Han reste med tåget norrut.
Genom en slump fick han under
resan höra, att polisen kommit
honom på spåren och att han skulle
häktas i Tammerfors. Då beslöt
han hoppa af tåget. Beslut och
handling är ett för en sådan man.
Han hoppade af, då tåget saktade
något; han föll och bröt i fallet
högra armen; han förmådde icke
fly undan så långt. Han blef
upphunnen och häktad samt fördes till
Helsingfors under sträng
polisbevakning.
Som sjuk inlades Reinikka på
Maria sjukhus. En vacker dag
kejserliga guvernören och det sjunde
skulle göra slut på honom själf;
men revolvern var i olag och
Rei-nikkas vänstra hand var ej
alldeles botad. Efter de tre skotten
klickade revolvern. Reinikka sökte
fly, men blef på gatan gripen och
häktad. Sedan dömd, såsom bekant
är, till 2 år och 4 månaders
tukthus.
Det ryska kreaturet däremot har
fått lifstids pension af finska
statskassan samt är numera anställd i
Ryssland.
Hurudan man Matti Reinikka är,
framgår af följande tal, som han
höll i "Wiborgs hofrätt. Rättens
ordförande hade frågat, om han
icke ångrade sin handling, då
Reinikka med darrande stämma svarade:
»Jag är orubblig i den tron, att jag har
gjort rätt. Det är icke någon, som
befallt mig eller tvingat mig att
göra det, utan jag har själf beslutat
det; ej häller tillhör jag någon
hemlig förening. Jag har rest
mycket bland bönder i hela landet,
Vi se dem enigt samlade. De
råa mammonsdrängarna i fina
titlar och med granna ordnar »för
rekord i kryperi» ha i sitt följe
ärekära professorer, präster och
kryddbodherrar, söta-jesus-narrar
och svensk-svenska bordellägare,
kort sagdt: hela öfverklass-smutsen.
Och deras tidningar ha tagit
»Sveriges ära» på entreprenad.
Men spm »Sveriges ära» och
reaktion tyckas vara oskiljaktiga, så
har vårt land seglat in i
åtalsrase-riets dyiga strömfåra.
De uppblåsta männen från
1880-talet ha vändt tillbaka.
Man skyller på den nya
ministären. Det är helt visst orätt. Det
är den där »eniga samlingen* af
all öfverklasspöbel, som tändt
förföljelsernas bål. Ty så lågt står
Sverige, att Norges frihetsbeslut
gaf reaktionens svartaste kräk hos
osso andrum och makt!
Atalen startade före den nya
ministärens dagar med angrepp på
Norrköpingsklubbens rundt om i
landet så omtyckta och prisade mi-
rymde han. Och for åter till Sverige.
Det var då jag träffade och var
många gånger tillsammans med —
Ström, som var här någon tid och
försvann helt. hastigt. Först när
»attentatorn» Reinikkas porträtt
skickades till mig, upptäckte jag,
att han var densamme som min glada
och intressanta vän »Ström».
Attentathistorien är följande:
Reinikka for på senvintern i år
helt plötsligt, utan att någon visste
det, tillbaka till Finland. Denna
gång till Wiborg. Där begaf han
sig den 20 mars till länsstyrelsen
och när vaktmästaren ett ögonblick
lämnade vaktrummet, passade
Reinikka på att smyga in i
guvernörens rum och aflossade mot honom,
guvernör Mjäsededoff, tre skott.
Det hade varit Reinikkas afsikt att
af skjuta alla skotten, sex mot den
och är jag af den öfvertygelsen, att
jag har handlat efter folkets
önskan. Faktum är att om finska
folket skulle nedtrampas efter det
bobrikoffska systemet, kommer det
att hämnas just på detta sätt —
sådana män som jag finnas i
Finland hundratals. Odet gjorde, att
guvernören fick behålla sitt lif, men
säkert är, att han och hans gelikar
ska lära sig förstå, att om det finns
aldrig så många bajonetter som
skydda dem, komma de att
aflägs-nas på ett eller annat vis. Ty de,
som trampa ned folket, måste dö!»
Reinikka har rätt!
Heikki.
iå
Reaktionens
härjningar.
MATTI REINIKKA.
För all pöbel är dumhet
utmärkande. Den svenska
öfverklasspö-beln är lika dum som viktig. Fast
— hur besynnerligt det än låter —
dumma människor kunna mycket
väl vara sluga. Den svenska
öf-verklasspöbeln är slug.
Det var den, som slog så modigt
på larmtrumman och ropade så
tappert på krig — för att hundramil
-lionerslånet skulle gå igenom.
Någon annan mening hade de väl icke.
Redan Solon har karaktäriserat
denna pöbel:
»Endast till mammon står deras
håg och snödaste vinning,
fulla af ränker och svek hopa de
brottsligt sitt guld.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
