Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nsr 11
1905
lO öre
Illustrerad Socialistisk Tidning.
ORGAN FÖR SOCIALISTISKA UNGDOMSFÖRBUNDET.
A.-B. Arb. Tryckeri, Stblm 1905
Innehåll:
William Morris (med porträtt). — Hur jag blef socialist af W. Morris. — Herrans heliga
nattvard. — Han ljuger af gammal vana. — Inga nådegåfvor, dikt af Leon Larsson. — De
revolutionära af Louise Michel. — Sof i ro! dikt af Josef Andersson. — Utan vidskepelse
och ceremoni, skiss af Hjalmar Nilsson. — Alkoholens verkningar. — Från klubbarna m. m.
William Morris.
De revolutionära strömningarna
inom socialismen göra sig åter
gällande. Äregiriga ledare,
som förstått att på
arbetarerörelsens bekostnad
smida sin egen framgång, ha
gjort allt för att k väfva
hvar minsta revolutionär
låga; hvarvid de ha
vunnit storborgarnes
sympatier, och — hur eget det
än kan låta — det är
deras smicker de äro så
angelägna om.
Detta följe bedragare
inom all världens
arbetarerörelse har länge lyckats
med sitt taskspeleri ; och
ännu långa år skall deras
hokuspokus gå i de, af
det hårda arbetet
uttröttade proletärerna. Men de
bättre utrustade och de
vakna skola allt tydligare inse,
hur de behändiga knepen
och det eländiga kryperiet
endast och allenast äro till
gagn för ledarne själfva,
ej för de stora massorna.
De, som vilja hindra
den revolutionära andan
och dock kalla sig
socialister, de äro bedragare. Och en dag
skola arbetarne upptäcka, att just
sådana fjäskar och arbetare vänner äro
deras farligaste »lärare». Men då är
det också slut på den mjäkiga,
krypande taktiken: de revolutionära låta
sig icke mera bedragas, de gå fram
utan hänsyn. Slafblodet har sinat ut.
Redan nu visa sig tecken på ett
frigörande från arbetareklassens
kry-partaktik. Rundt Europa sveper en
friare fläkt. De revolutionära idéerna
WILLIAM MORRIS
rade Tyskland eller rättare sagdt:
vändt dit tillbaka sedan de förträngts
af äregiriga, köpslående socialistledare.
Ungsocialismen, frihetssocialismen är
det, som i revolutionens stormklocka
på nytt ringer alla entusiastiska,
klassmedvetna socialister till samling.
Den rörelse, som pågår i våra da-
gar, erinrar i mycket om »de ungas»
strid i Tyskland, Danmark och
Sverige för cirka femton år sedan, men
också om den propaganda, som
William Morris och hans vänner förde i
England på 1880-talet. För
den skull är det som Brand
velat minna om den store
engelske socialisten och
konstnären-diktaren.
William Morris var född
i London år 1834. Han
erhöll en utmärkt
uppfostran, studerade vid
universitetet i Oxford och
ägnade sig samtidigt åt
måleri. Han framträdde också
inför den stora publiken
först som målare, sedan
som poet. År 1858
utkom hans första
diktsamling, som väckte mycket
stort uppseende. Det starkt
sinnliga i dessa dikter
stötte visserligen mången;
men Morris nedslog alla
gamla fördomar. Han var
konstnär. Med jubel blef
hans epos »Jasons lif och
död» hälsadt, och än större
bifall vann den stora
diktcykeln »Det jordiska
paradiset», som fantastiskt
sammanställer 24 legender och
berättelser från forn- och
medeltiden. Med detta diktverk var
Morris’ ställning tryggad, vid sidan af
Swinburne och Rosetti, såsom en
af den yngre engelska romantikens
ledare.
Hans diktkonst utmärker sig för
sin formfulländning, sin romantiska,
färgrika behandling och prakt.
ha nått ända in i det väl discipline-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
