Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något kan vara. Men med den brist
på logik och konsekvens, som
religionen för med sig (åtminstone just
beträffande religiösa frågor), är det
förklarligt, i synnerhet om man
betänker den allting annat nästan
alldeles uteslutande vikt, som de
sa-longskristna lägga på de kristliga
dygderna och deras utöfvande i lifvet.
Låt oss då se på dessa dygder och
deras utöfvande samt det för oss
socialister viktigaste: deras inflytande
på de salongskristnas ställning till
den sociala frågan. Dessa dygder
äro kärlek, barmhärtighet, ödmjukhet,
förnöjsamhet o. s. v., och de utöfvas
nog också i
allmänhet af de
sa-longskristna i så
hög grad man rim
ligen kan begära.
Älska dessa ej
alltid sin nästa såsom
sig själf, vill jag
dock tro, att de
söka göra det;
äf-vensom att flere
bland dem utöfva
barmhärtighet
genom enskild
välgörenhet, att de
äro ödmjuka inför
gud, konung,
fosterland och
öfverhet, samt att de
äro förnöjsamma,
åtminstone de
bland dem, som
ej ha skäl till
missnöje. Men
hylla de dessa
dygder, måste de
ej blott utöfva
dem utan ock
predika dem. Och
om de å ena
sidan af kärlek och
barmhärtighet
»stiga ned» till
folket och tala om
»minskning af
klyftan mellan
klasserna» och
«sociala
reformer», måste de
alltså å den
andra förkunna, att
de, som ha det dåligt, af förnöjsamhet
och ödmjukhet böra vara nöjda med sin
lott och ej använda till buds stående
kraftiga medel för att från grunden
förbättra sin ställning och omskapa
samhället. Med ett ord,
salongs-kristendomen är lika oförenlig med
sociahsmem som all annan
kristendom.
»Men», invänder kanske någon,
»när detta nu gäller alla kristna,
hvarför då tala särskildt om de
sa-longskristna, som väl ändå äro de
mest sympatiska bland dem?»
Jo, just därför, att de äro mera
sympatiska. Just därför äro de
nämligen också farligare. Ty för många,
hvilka stötas bort af statkyrkans och
de frikyrkligas dogmväsen, men hvilka
känna sig så tryckta af all olycka
här på jorden, att de anse lifvet
meningslöst och tro sig skola förtvifla,
om de ej hoppas på ett lif efter detta
(och med detta hopp följer tron på
en gud och andra religiösa
föreställningar), är salongskristendomen den
krok på hvilken de nappa: de tro
sig fria från dogmer, de hoppas
kanske. att enskild välgörenhet och
»sociala reformer»^ skola så mycket som
möjligt bidraga till »minskning af
klyftan mellan klasserna» och
lindring af det elände, de finna så
ohyggligt, och slutligen ha de kvar sitt
hopp och sin tro på ett lif efter
och detta lif synas meningslöst,
därest man är öfvertygad om att man
kan själf förbättra sin ställning och
att åtminstone kommande
generationer skola lefva ett lyckligare lif i ett
bättre samhälle!
Insen alltså, att den ateistiska,
med all kristendom oförenliga
socialismen vill och kan ge en större
lycka genom sin frihet från all
religion, genom frukterna af sina
anhängares arbete för egna intressen
och genom tron på ett bättre
samhälle här på jorden, än
salongskristendomen skänker genom sin skenbara
dogmfrihet, genom det goda samvete,
som lof vas dem,
hvilka utöfva dess
dygder, och
genom hoppet om
ett lif efter detta.
Gracchus.
[-Revolutions-sånger.-]
{+[-Revolutions-sånger.-]
{+[-Revolutions-sånger.-]
{+Revolutions-
sånger.+}+}+}
De ljuda snart
rundt hela
världen. De
entusiasmera, de tända
hatet, de elda till
strid, — och så
rycka en gång de
förtryckta fram i
allt tätare skaror
och slå ned
tyrannerna och deras
besoldade lakejer.
Under
revolutionens sånger skola
vi gå till strid mot
kapitalismens alla
usla kreatur.
»Sj ungom vår sång,
sj ungom vår sång
Fritt en gång».
såsom det heter
i La Carmagnole,
som vi ärft från
den stora franska
revolutionen.
Carmagnole (uttalas: karman joll)
är namnet på en sång med vild dans
från s. k. skräckväldets dagar. Den
uppfördes på gator och torg, i de
»vanhelgade» kyrkorna vid
Förnuftets gudinnas fest, vid de
republikanska gem ensamhetsmåltiderna och
omkring kärrorna, som förde de
dödsdömda till schavotten.
»Sjungom vår sång, sjungom vår sång
Fritt en gång».
Carmagnole framkom år 1792, då
de franska trupperna inträngde
segrande* i Savoyen och Piémont, där
något fäste bär namnet Carmagnole.
Den nya danssången rivaliserade
länge med den bekanta Ca ira. Båda
dessa sånger spelades af militärmusi-
«LA CARMAGNOLE.»
detta. På detta sätt är det fara värdt,
att äfven många arbetare bli eller
äro på väg att bli salongskristna.
Det är till dessa många jag talar,
och det är till dem jag säger:
Insen att, om ock de
salongskristna säga, att I blott behof ven i
allmänhet »tro», man dock måste tro
på något och veta på hvad för att
alls kunna tro.
Insen, att det, som kan vinnas
genom från andra utgående välgörenhet
och reformer, medan man själf af
religionen är förbjuden att ordentligt
kämpa för sina intressen, är ett
intet mot hvad man kan vinna genom
att själf arbeta för dessa!
Insen att, äfven utan tro på ett lif
efter detta, man ej behöfver förtvifla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
