Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Ibsen, Brand
men detta just gör honom rädd.
Han sprattlar fegt mot strandens brädd,
sin stjärnenatt hans själ föraktar
och efter luft och dager traktar.
(stannar ett ögonblick, lyssnar studsande)
Vad var det där? Det lät som sång.
Ja, det är sång och skratt och glädje.
Ett hurrarop ... ett andra, tredje,
ett fjärde... nu för femte gång.
Ren skymtar sol i glesnad dimma.
Jag ser ånyo vidden glimma.
Där borta står min muntra hop
på bergets höjd i morgondager.
Åt väster skuggan långt sig drager.
Med handslag och med avskedsrop
de skiljas nu. En skara vänder
åt öster. Två sig hit bege.
Till sista hälsning vifta de
farväl med näsduk, hatt och händer.
(Solen bryter allt mer igenom dimman. Brand står länge tyst och
betraktar de kommande.)
Det är, som ljus kring dessa tvenne,
det är, som dimman lyfte sig,
som klädde ljungen, mark och stig
i prakt, för honom och för henne.
Helt säkert syskon. Glatt i sken
de sätta av, i kapp med vinden.
Hon rör knappt marken, lätt som hinden,
han smidig som en vidjegren.
Där kom hon undan! Snabbt hon vek
utur hans redan sträckta händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
