Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Ibsen, Brand
hos oss till en, vars kraft är viken,
en åldring, nästan barn på nytt.
Som påven på Sankt Petri stol
på dubbelnycklen blott gör yrkan,
så tränger man från pol till pol
vår Herres rike hop till kyrkan.
Till tron ej gärningarna svara;
för ingen gäller det att vara.
Att »lyfta anden» alla sträva,
men icke fullt och helt att leva.
Och till det slingrandet en blödig
beskedligt mjäkig Gud är nödig.
Likt släktet — grånat slutet nära —
han bör kalott och månsken bära.
Men denne Gud är icke min.
Min är en storm, en fläkt är din,
min är en bila, din ett rö,
min idel glöd, din ljum och slö.
Min ung som Herkules, och ej
en sextiårig gudfar — nej,
hans tordönsstämma slog med skräck,
då han som eld i törnehäck
för Moses stod på Horebs berg.
Som jätten står för dvärgars dvärg.
Han solen höll i Gibeons dal,
han gjorde under utan tal
och skulle göra det ännu,
om släktet ej var slappt som du.
EINAR
(med ett osäkert leende)
Och nu skall släktet skapas om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
