Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten 239
sen i lustans famn han rastat,
döv av gyckelpipors ljud
för den sanna glädjens bud.
Först som utbränd själen kransar
arken och framför den dansar.
Mattad hjärnan, bruten kroppen,
bägarn tömd till sista droppen.
Hej, då är det tid att böja
knä och bönesuckar höja.
Prägeln nötes av omsider,
och då man till djur sig gjort,
kryper man till nådens port,
söker Gud — som invalider.
Så hans rike måste ramla.
Varför skulle usla, gamla
själar kring sin fot han samla?
Har han icke sagt det klart —
blott med blodets friska fart
genom alla ådror han dig
gör till sin, han frälsa kan dig.
Blott av barn Guds rike vinnes,
för de vissna plats ej finnes,
ej för själar utan styrka.
Fram då, fram trots alla hinder!
Fram med friska barnakinder,
fram i livets stora kyrka!
FOGDEN
Öppna då!
MÄNGDEN
(ropar som i ångest)
Nej, icke denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
