Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 Ibsen, Brand
Snart skall munter strålelek
in i mörkrets skrymslen draga,
alla spöken ljust förjaga,
och för dunkelhot, som vek,
dag på nytt skall spiran taga.
O, hur bittert jag bedrog mig!
Becksvart natt till mötes slog mig,
och längs vik och fjord jag såg
tysta män med dvaltyngd håg,
som bland minnen tungsint drömde,
gömde dem, som kungen gömde
åratal på Snöfrids lik,
lyfte hennes svepningsflik,
lyssnade vid hjärtat stilla,
nöjde sig med hoppets villa,
trodde: nu slå blodets röda
rosor ut ifrån den döda.
Icke en som han sig höjde
och för gravens krav sig böjde.
Icke en vet klart besked,
att ej dröm kan liv beskära.
Liket må i mullen ned!
Likets värv är blott att nära
nysådd säd på livets led.
Natt, blott natt — och natt igen
över kvinnor, barn och mänl
Kunde jag med eld — till hälsa —
dem från sotdödsvåndan frälsa!
(springer upp)
Svarta syner ser jag jaga
som en helfärd genom natten.
Tiden stormklädd i förbidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
